Jag gör slut.
Det kan tyckas löjligt, men ibland får man lite perspektiv till sitt liv och den värld man valt till sin. Ett exempel är när någon i ens bekantskapskrets råkar ut för hemskheter - hur tacksam blir man inte över livet när ens vän mister en förälder? Ett annat exempel är att förflytta sig från sitt liv en stund, ta semester från sin värld och spendera lite tid borta från den. Som en veckas utlandssemester. Är man van vid att ha hundra saker att göra varje dag och vara rädd för att ha tråkigt och bara vilja sitta still när kroppen gett upp och inte orkar mer gör en vecka i en solstol rätt mycket för en fundersam fröken Nilsson.
Jag har taggat ner med Facebook en smula. Eller snarare jäkligt mycket. Inte på grund av några etiska eller moraliska skäl (som det kanske borde vara) utan mer om att en vecka utan internetuppkoppling fått mig att inse att jag inte är i behov av att läsa om hur folk spenderar sina frukoststunder eller om hur människor skriker ut om hur otrooooligt lyckliga och glada de är en gång i timmen. Det är inte det den Nilssonska nyfikenheten vill åt och det är inte det jag vill lägga min tid - eller energi - åt.
Det är mycket nu. Om två veckor ska uppsatsen in och det ska samtidigt jobbas järnet på jubbet. Därtill har det hänt andra grejer som kräver fokus och lite oro. Vårdcentralkallelsen som punktligt lades på brevlådan så fort denna djävulskt sjukhusrädda donna fyllt 23 rämmade den senaste tidens press. Och jag gör som min mor - laddar ur och storstädar. Att vara social faller liksom bort mellan dygnets enda 24 timmar. Jag behöver sova också. Och jag prioriterar för kanske första gången att inte vara uppbokad 24/7. Det kommer inte finnas någon fritid, och om jag måste satsa mina 24 timmar om dygnet på måste-saker, så måste jag peta in lite energitankande stunder. Jag gör slut med livet en stund. Hejdå sociala fikor och spontanmiddagar. Hejdå vänner och telefonkontakt. Jag vet att de som orkar bry sig har förståelse. Vi ses igen efter den 8 juni. Och då inbillar jag mig att jag gjort slut med det som tar energi utan att låta mig samla ny.
Vid sidan av detta: Glad. Tacksam. Sorgfri. Njut av dagen, alltid! ♥
Jag har taggat ner med Facebook en smula. Eller snarare jäkligt mycket. Inte på grund av några etiska eller moraliska skäl (som det kanske borde vara) utan mer om att en vecka utan internetuppkoppling fått mig att inse att jag inte är i behov av att läsa om hur folk spenderar sina frukoststunder eller om hur människor skriker ut om hur otrooooligt lyckliga och glada de är en gång i timmen. Det är inte det den Nilssonska nyfikenheten vill åt och det är inte det jag vill lägga min tid - eller energi - åt.
Det är mycket nu. Om två veckor ska uppsatsen in och det ska samtidigt jobbas järnet på jubbet. Därtill har det hänt andra grejer som kräver fokus och lite oro. Vårdcentralkallelsen som punktligt lades på brevlådan så fort denna djävulskt sjukhusrädda donna fyllt 23 rämmade den senaste tidens press. Och jag gör som min mor - laddar ur och storstädar. Att vara social faller liksom bort mellan dygnets enda 24 timmar. Jag behöver sova också. Och jag prioriterar för kanske första gången att inte vara uppbokad 24/7. Det kommer inte finnas någon fritid, och om jag måste satsa mina 24 timmar om dygnet på måste-saker, så måste jag peta in lite energitankande stunder. Jag gör slut med livet en stund. Hejdå sociala fikor och spontanmiddagar. Hejdå vänner och telefonkontakt. Jag vet att de som orkar bry sig har förståelse. Vi ses igen efter den 8 juni. Och då inbillar jag mig att jag gjort slut med det som tar energi utan att låta mig samla ny.
Vid sidan av detta: Glad. Tacksam. Sorgfri. Njut av dagen, alltid! ♥
Kommentarer
