Känner att jag bränner av klyscha efter klyscha these days. Tycker ni det är jobbigt? Skiter väl jag i.
Jag får mina ryck. Det vet ni.

Jag berättade Simons historia för Angelica tidigare ikväll om vem som egentligen var sjunde barnet; vi skrattade så vi grät båda två och jag körde hemåt fnissandes för mig själv.
Och jag är så jävla glad.
Glad över vardagen, över vardagslunkvardagsmåstenvardagssysslor. Jag är så jävla glad över att jag har världens finaste sambo, glad över att jag har så fina minnen, så roliga jobb, så spännande framtid. Glad över vackraste familjen, släkten, vännerna. Över tvätthögarna som bara växer och det inte längre så kritvita badrummet som egentligen borde städas varje dag. Över dammråttorna som frodas i hörnorna och de halvfärdiga projekten som bara blir skit. Glad över min utbildning, mina fina groupiesar och klassisar. Människor jag kanske inte skulle träffat om ödet ville annorlunda, människor som redan nu betyder så enormt.
Jag är så innerligt glad över mitt liv, mina lärdomar, mina misstag, mina läxor och mitt förflutna.
Mitt nu. Min plats på jorden.

Hade jag varit religiös hade jag tackat Gud. Men Gud är död och det är ingen annan än jag själv som tagit mig hit.
Tack Mikaela. För att du är så helvetes envis. Trevlig mot folk som förtjänar det. Principfast och stark. Insiktsfull och realistisk. För att du (åtminstone ibland) förstår när du ska backa, för att du inte låter någon sätta sig på dig.
För att du byggt ditt liv precis som du vill ha det. 
Nu ska du bara lära dig resten.

Det här är en av mina allra närmsta vänner:

Jag kallar henne Berit.
Berit och jag är himskans goda vänner ser ni, hon levererar nämligen superba smoothiesar till mig när jag håller på att förgås av sötsug.
Ikväll fick hon celebert besök av vaniljyoghurt, mango, apelsin och kokosmjölk.
Och ett orange sugrör!
Jävligt viktigt det där, det där med sugröret.

"In a world that don't know Romeo and Juliet
Boy meets girl and promises we can't forget
We are cast from Eden's gate with no regrets
Into the fire we cry"

Om två dagar slipper jag lägenheten. Ska bli sååå skönt att få tillbaks sitt liv igen! Hur jag ska hinna tömma och städa den är dock ett annat problem, men allt löser sig bara man ger sig fan på det. Och fan på det it is.

Igår var vi på Österslövs byakrog med M:s jobbarkompisar på deras underbara grillbuffé, åt gott, drack gott och skrattade mycket. En riktigt trevlig kväll i trevligt sällskap, som alltid. M fick dock dra sig ur sängen vid åtta imorse för att åka en snabbis till Stockholm, stackars tröttis.

Tur jag har att göra här hemma som sysselsättning. Helg? Vad betyder det?

Godmorgon fredagskänslor! Humöret är på topp, Faith Hill (!) spelas ur högtalarna och jag ska strax bege mig för att lura med mina kära groupies på en frukostbuffé. Idag ska arbetet sammanställas och skickas in för en första ganskning, jag ska bli av med mitt köksmöblemang, vara kattvakt och städa ur lägenheten en smula.

Ser dock fram emot kvällen och Österslövs Byakrog med M:s fina jobbarkompisar... Helghelghelg!

Har precis varit och lämnat min bil till systeryster. Deras avgassystem rasade i backen igår, stackars. The Mentalist fick mig än en gång att lägga mig sent inatt och halv tre imorse snubblade M ner bredvid mig i sängen efter att ha kört från Trollhättan mitt i natten. Han är välkommen! (ändock sömnstörande)

Ska snart åka och handla med tjejerna, sen blir det röj i lägenheten resten av dagen. På måndag får jag tillbaks mitt liv igen, hur underbart låter inte det? Fräckt.

Signifikanstester.
Diagramanalys.
Konfidensintervall?
Internt bortfall.
Vart tog signifikansen vägen?
Inkodning.
Ändring.
Bortfallsanalys.
Signi... sikafens?

Hoppas ni har det bra därute!

Ååååh! Kärlek!
SHIT vad bra den är alltså. Serien. The one and only. Självaste Gregory House bleknar ju i jämförelse, för Guds skull! (Och ungefär HÄR kommer hon på att hon nog har en förkärlek för serier som inkluderar ironiska, hårda, ärrade män i medelåldern i huvudrollen. Psykoanalys på det, nån?)

Kl. 9 imorgon kommer mina groupiesar hit. Då ska jag vara vaken, uppstigen, iordninggjord och någolunda pigg och alert.
Ändock - ändock - funderar jag seriöst på ett avsnitt till.

Men nej. Törnrosa needs her beauty sleep.
Och dessutom släpps det en 3:e säsong i USA i höst. Heja Amerika!

Efter en sallad och tokmäktig latte på stan är jag mätt och trätt och sömnig och The Mentalist-sugen. I den gamla vanliga gräsänkestajlen trollar vi fram duntäcket, kokar en balja te och bänkar oss framför teven - jatack!

Värre kan man ju ha det, karlsaknad till trots.

Jag är en sån där löjlig människa som blir helt förtvivlad när M åker iväg från mig. Då snackar vi alltså inte gammalt vanligt snuttegullgullsaknar utan värsta sörjande. Det är rätt sjukt. Min separationsångest ÄR rätt sjuk, i övrigt.

Jag hade faktiskt en kursare en gång i tiden som kom med teorin att jag hade sån djävulsk separationsångest idag, eftersom jag är uppvuxen med 53 fosterbarn som endera dagen bodde hos oss, endera flyttade. Men jag vet inte. Sanningen att säga lät det lite väl mycket psykologsnack över det samtalet. Och sånt vägrar jag som bekant att stifta närmre bekantskap med.
Jag är nog bara blödig, trots allt.

M och Daniel har varit stora starka flyttkarlar och hjälpt lilla mig att flytta ut möblerna (för vilken gång i ordningen...?) större delen av kvällen. Det blev pizza och kaffe hos syster återstoden av densamme.

Mondaymonday, kom i min famn. Typ. M åker till Trollis igen tidigt imorgon bitti. Hej gräsänkeliv! ... Igen. Det får bli en Mentalist-vecka till med andra ord. Jag och Simon Baker, mm-mm.

Shit vilken helg!
Linköping var hur trevligt som helst, riktigt roligt att träffa så fina människor man redan "halvkänner"! Efter god mat och några drinkar var det skönt med en säng, men kl. 9 morse satt den här fröken nere vid frukostbuffén och gäspade, vid halv elva rattade hon hemåt igen - bara för att vända i dörren, svänga i en ny klänning och ner till Staffanstorp på det för att fira den blivande brudgummens födelsedag. Ytterligare gooood mat och trevligt sällskap; för att köra hem till Kristianstad vid nio igen. Släppte av älsklingen i soffan, och själv bytte jag bil och for vidare mot Hässleholm med detsamma där det vankades coctailparty hos Josse.
*hämta andan*
Halv fyra slöt vi våra ögon inatt, M satt uppe och väntade tills jag kom hem och sen låg vi och filosoferade över livet en stund. Bör jag nämna att det blev en lååång sovmorgon idag?

Och så nu då, bort till lägenheten på Österlånggatan, packa det sista och vänta in stora starka grabbgänget som ska flytta mina möbler en gång för alla. Veckan kommer således få ägnas åt flyttstädning varvat med B-uppsatsen.
It makes me wonder... Vem är den här Vardag? Och varför vill han så ogärna umgås med mig?


  

  

 

   

Här ligger jag, ensam i en enkelsäng på First Hotel i Linköping.
Det känns lite konstigt.

Mycket konstigt, om jag ska vara ärlig.
Vart är mitt hjärta, min fining? Vart är björnöronen, pojkfnisset, knäppisen? Vart är älskling, fining, hetnos?

... Nej. Det känns inte riktigt rätt, det här.

Shiiit vad trött jag är.
Men herrejävlar vilken trevlig kväll jag har haft med Anna Drott o. co. Nu återstår det att se huruvida jag är körduglig eller ej imorgon bitti...

Tack för ikväll tjejer! (Och killar!)
En riktigt mysig kväll, jag ångrar inte en sekund att jag körde upp!

Jag KRÄVER att det öppnas ett Naked Juice Bar i Kristianstad ÖGONABÖJ.

yum-yummie-yum.

Nu rattar jag Röda faran mot Linkan!

Ska stanna till på A6 i Jönköping tänkte jag, do some shopping. Sen har jag ett hotellrum som väntar, ikväll blir det som bekant middag och imorgon rattar jag hemåt igen för att köra direkt till Staffanstorp för att fira blivande brudgum på födelsedagen! Busybusy... ;)

Brumbrum!

Jag dog nog nu nångång.
Eller ja, somnade på M:s mage iallafall.

Nu kryper jag i säng - heeelt död! Och upp tidigt imorgon och köraköra bil ju.
Ringer jag och gråter har lilla skruttibangbang gett upp för mig på E4:n.
Be aware.

Knappt har han varit hemma ett dygn, karluslingen, förrän han kallar mig padda:

M: - Hej paddan.
Jag: - Paddan?
M: - Ja?
Jag: - Tycker du jag ser ut som en padda? *tittar ledsamt och sårat upp*
M: - ... Nä. Som en cockerspaniel.

Visst, hörru.

*droppdropp*
 

  

Här ligger jag och filosoferar.
Vad jag kommer fram till? Att livet är rätt gott andå och att allt nog ordnar sig i slutändan.

Vet ni vart jag ska imorgon förresten?
Jag ska på bloggmiddag, jeppjepp. Fint ska're va.

Det är vackra Anna som firar 100.000 besökare som tagit tag i den här träffen. Anna är en grym tjej jag följt i snart 1 1/2 år, först genom hennes viktblogg som hon sedan körde ihop med sin vanliga. Kika in hos henne vetja. Fatta att tjejen är morsa och tv-chef och viktkämpare och hela kitet - samtidigt. Och likt förbannat är hon gorgeous vad än hon tar sig för och det ska bli sjukt roligt att få träffa henne och de andra.

Heja Anna, för att du dragit ihop det här! Grattis till dina 100.000 besökare och tack för att vi får följa med och fira det!

Bilden är helt fräckt snodd från Annapannas blogg.

Vi vann, ohyes att vi gjorde. Vi vann som fan, faktiskt.

Nu preppar jag för gymmet med Raise your hands och ser fram emot en lugn kväll med fisksoppa och - naturligtvis - mr. Patrick Jane. Grauwgrauw.

(Jo, jag saknar M. Jättemycket faktiskt.)

De här två snyggosarna har fått flytta hem till mig och M och håller nu som bäst på att göra sig hemmastadda i undertecknads garderob:

 

Den till vänster är från Nelly.com och den rosa bubbelgumsdrömmen från Lindex.
Fina är de, mina sötnosar. Inget snack om saken.
(Och självklart medföljer även kroppen, brännan och håret från modellen på köpet.)

För övrigt har jag spenderat dagen med min fina mormor, fina Birgitta och fina Fanny. Vi åt, fikade, drack kaffe, vilade... och shoppade lite. Min bröllopsoutfit är således komplett.

Känns mycket märkligt att vara klar med någon slags planering lite tidigare än fem minuter innan jag åker hemifrån.

Hässleholm har jag också hunnit besöka. Jag och Josse åt pancakes och tittade på fina kläder och åt jordgubbar och skvallrade. Bra skit.

Tomorrow - School, och ett nytt dråpförsök på SPSS.
Måste boka hotellrum till fredag också.
Och ringa de där viktiga samtalen.
Och allt det där.
Ni vet. Nån annan gång.

SOL? What the fuck? Finns den fortfarande? Bryr den sig om oss?
Herrejisses.



Jaja. Jag ska iallafall springa ner på stan och träffa fina mormor som är in da town, sen blir det plugg resten av dagen och en sväng till Josse i eftermiddag.

Gääääsp! CBI och Patrick Jane förstör min nattsömn, ändrar min dygnsrytm. Inte bra, inte bra.

Det är måndagskväll och jag preppar för att äga spinsalen på Friskis tillsammans med några andra glada jäntor till Roffes vanliga spinningpass, och kommer plötsligt på att jag inte twittrat på hela dagen. Skandal.

"Oavsett vad du ger en kvinna kommer hon ge dig något bättre tillbaks.
Ger du henne en spermie, ger hon dig ett barn.
Ger du henne ett recept, ger hon dig ett mål mat.
Ger du henne ett hus, ger hon dig ett hem.
Ger du henne ett leende, ger hon dig sitt hjärta.
Hon multiplicerar och förstorar allt du ger och återgäldar det mångfalt.
Så...
om du ger henne skit kan du förvänta dig att få ett helvete tillbaka."


... Graauw!

Jag finner städning oerhört rogivande.
Idag har jag tvättat, torkat och vikt/hängt 7 maskiner tvätt, städat lägenheten, dammsugat, dammat, bytt toasits (äntligen slipper ni bli knipna i rumpan ärade gäster!), städat toaletten, bäddat rent i sängen och kört två maskiner disk.

Och jo.
Jag känner mig som en bättre människa.
Faktiskt.

På Svågertorp befann sig även resten av Sveriges befolkning, hejhej sa vi till dem och mötte upp fina Calle vid toalettsitsarna. Lite lunch, fika och smärtsam betalning senare krossade vi glas och körde vilse på väg till Nova Lund 2 timmar innan stängning. (Åh, och Calle kämpade tappert för att hålla reklamannonsen under vindrutetorkaren på plats i 130km/h)
Där vi för övrigt träffade MARK, the one and only, den rödhåriga 08-an från SweMedia-tiden. My god, vad roligt det var att se honom!

Annars... Tja. Pengarna rullade iväg i takt med kalorierna och milen, och på väg hem mot Kristianstad turades vi om att sova ikapp. Eller ja, vi och vi. Jag kör inte så bra när jag sover.


     
  

Summan av kardemumman alltså: En jäkligt mysig dag! Att undertecknad somnade som en klubbad säl senare på natten hör bara till bonusen som kommer efter en heldag full med skratt, sorl, överröstande, vilsekörning och allmänt viktiga ämnesdebatter som huvuvida det finns spöken eller inte.
Tack tjejer! (jo, Calle också.)

Nyduschad, nedkrupen under duntäcket i soffan. Ljusen tända, popcornen poppade. Simon Baker på tv-skärmen och hela säsong 1 av The Mentalist inom räckhåll.

... I väntan på M, som efter att ha rumlat klart med grabbgänget till Uggla-wannabe, kommer hem till mig, pussar mig godnatt och somnar vid min sida.

Jag älskar Maxi.
Hårt och villkorslöst.

Ridley Scotts nya testosteronstinna Robin Hood-filmatisering var rätt göddig faktiskt. Riktigt bra till och med, om jag får säga det själv. Och det får jag ju. Bättre än väntat, typiskt Ridley Scott-regi.
Och Prince of Thieves med Costnan går ju liksom inte att slå ändå.



För övrigt hade nog Fia också kunnat uttala sig i frågan, om hon inte satt och stönade hela tiden.

Fan vad gött det är att sola! Bara ligga här och inte tänka på någonting, bara vara och lyssna lite på musik...

Hm... Fy vad äckligt om jag skulle fisa nu. Och så missar jag just den fläcken sen när jag torkar av. Och så kommer nästa, och torkar inte alls. Så kanske den människan... blir med barn? Eller nej. Det går ju inte.
Eller...?

"... heal the woooorld, make it a better plaaaaace..."

 Undrar hur Michael Jackson mådde egentligen? Hade varit roligt att träffa honom. Synd att han är död.

Åh! Jag får inte glömma ringa Jenny. Inte. Glömma.

Darin är rätt överskattad faktiskt. Konstigt att han lever fortfarande. Jävla mes.

 "... humdidum... it cööötts me lajk a naaaajf...."

Mes.

Åh! Och messa Jenny S om enkäterna! Som jag lovade. Inte glömma Mikaela!

Vad roligt det ska bli med bio ikväll förresten. Russell Crowe... mm... Undra om jag ska ha popcorn till filmen? Eller choklad? Eller kanske... både och? Och en fet cola iallafall, mycket viktigt.

Undra om soffan får plats i förrådet? Hm... Om man sätter skåpet till vänster istället för höger kanske man kan stapla soffdelarna... eller nej. Kanske inte.

Fan vad sugen jag är på att resa. Bara ligga på en strand en vecka och inte göra ett skit...

Popcorn får det bli. Har ju en klänning att komma i. Det blir vatten och bröd för dig resten av veckan Mikaela. Ett kilo eller två ska du väl kunna droppa.

Just det, musiken. Fokus, Mikaela, fokus nu för fan!

 ... this is my life, my frieeeend... and this is myyyy time to staaaand...

DONK! [somnar och slår i huvudet]

Hoppsan. Jävla tofs.

Vad gott det ska bli med kycklingsallad från Bagels! Mm... längtar.

Jag är nog rätt hungrig faktiskt.

Kanske ska ta en lax istället...?

DONK!

 *hosthost* Det var meningen.

Åhh. Så gött det här är. Vad spelar de nu?

DONK!

Vafaaan. Lyssna på musiken, pucko! Slappna av...

DONK!

 Meh! Undrar hur lång tid det är kvar? *sneglar på displayen*
Äh, jag hinner sova lite.

DONK!

Oj. Bara tio minuter kvar, måste lyssna lite på musiken nu.

"Humdidum... she's the oooone... nanana..."

Undrar om det är dags att sätta igång ansiktskanonerna nu?

... ungefär den historien kan jag börja dra nu efter att underbart snälla Fisen var här igår och hjälpte mig rensa ur hela förrådet. Hon är bra snäll hon! Kan inte ens berätta för er hur grymt skönt det känns att ha det gjort.

Vi drog en sol som belöning. Sen gick vi på bio med värsta tjejligan. Bra skit.

Nu finns det inga ursäkter kvar. Enkäterna är fixade - så jäkla gött - regnet det bara öser ner och källaren skriker mitt namn. Tur jag fick lite nyinförfriade krafter av de fina killarna på Securitas.
(Undrar förresten om det är samma tuffa Securitaskillar som går lapplisebärsaka som står med spända muskler och rakat huve på uteställena och grymtar?)

Nu JÄVLAR, förråd. NU JÄVLAR.

HELVETE!

Jag kan ha världens kinkigaste benhinnor. Efter lite springande i C4:s trappor och en promenad med fina Madde trilskas de aningens för mycket i mitt tycke. Och det är ju jag som får stå ut med dem.

Meeeen! Vad gör det om 100 år när det är TISDAG?
Vad menas med tisdag mina vänner?
Vad menas med tisdag?
Det HÄR menas med tisdag:

... THE MENTALIST !

Nä, vad sa vi om lite städning?

Vi sa "wieeeeeee".

Promenad med Madde innan källaren åker på storstryk på redigt. Ohyesindeed.

THE RIGHT SIDE OF WRONG kom till den 7:e augusti -09, efter att min sambo köpt mig för en pizza. Jag kom då direkt från blogg.se där jag bloggat sedan -06.

Namnet, THE RIGHT SIDE OF WRONG, är hämtat från Bon Jovi's underbara ordvitsar i låten med samma namn. Det här blev ett nytt bloggkapitel för mig. Min tidigare blogg jag hade på blogg.se hade jag använt som regelrätt dagbok som uppdaterades några gånger i veckan. Metrobloggen, där THE RIGHT SIDE OF WRONG först föddes, blev ett nystart och ett nytt uttryckssätt; nu började det bloggas flera gånger om dagen - om allt. Och allt it is. Jag började helt enkelt skita fullständigt i vad folk tyckte om vad jag skrev - det får stå för dem.

Jag är allt eller inget, och jag är gråzonen däremellan. Men ska man göra nåt ska man fan göra det ordentligt.
THE RIGHT SIDE OF WRONG innehåller allt som kan tänkas passera genom mitt stackars utarbetade huvud. Och tro mig, det är en del. Det är skrämmande, onödigt, vardagligt. Det är äckligt, det är privat, det är poetiskt och det är förbannat. Det är fjantiga utspel och besserwisserfasoner, det är iakttagelser eller bara jävligt korkade funderingar.

Och så är det fragment.
Vackra fragment ur mitt vackra liv.

"... and if we'll run all the lights
we'll slip across the border
on the wrong side of right
and just like Butch and Sundance
we'll ride until the dawn
sippin' whiskey, singin' cowboy songs
on the right side of wrong."

Har precis kommit tillbaka från mitt gamla kära gymnasium där vi gjort 100 enkätintervjuer, och jag försöker fortfarande smälta att mina lärare inte sprang iväg och gömde sig när de såg mig, utan hälsade, kramades, bjöd på kaffe, hjälpte till, skrattade, brydde sig. Jag anade inte ett uns av bitterhet ens hos spanskaläraren. Eller religionläraren. Det, mina vänner, var oväntat. Men väldigt välkommet.

Och tack goda gudar för att man slipper gå gymnasiet igen.

Såhär roligt var det att kopiera och häfta 160 enkätundersökningar igår:

  


Tur att jag fick förmånen att stå bredvid och kolla på efter att ha flashat med mina strålande datorkunskaper.

Idag jagar vi gymnasieelever. Watch out!

Ååh, vad fint vi hade det i lördags på vår lilla helkvällsgymnasiereunion! Blir helt gråtmild när jag tänker på att det här är människorna jag delade några av de vackraste åren tillsammans med och fortfarande kan jag bli ledsen över faktumet att nej, vi kommer aldrig mer ha multimedia med tråk-Caesar eller skolka från mediekunskapen med Tord tillsammans, för det är över. Snyft.

Men tiden går, människor förändras. Jag är sjukt lycklig över att vi håller kontakten någorlunda och flaggar för att göra en seriös tradition av vårt maj-infirande-av-sommaren som vi gjort varje år nu sen första året på MP.
Tills vi dör, typ.
Är det okej?