Slete.

My god vad min kropp gillar dessa lediga dagarna, sover och sover och sover. Osminkad och mjukisklädd, hejkomohjälpmig. Städar, fixar, donar. Sjukt skönt. Förbereder för 2013.

Träningsvärk.

Och jo, granen får stå några dagar till. Finast! (Och julen gick för snabbt.)

Julijulijul!

Åh vad tiden springer snabbt med julmusik i högtalarna och massa julbloggar på paddan i knät, proppade med inspo och julkänsla! Jag älskar julen och allt som hör till, från tidigaste adventsförberedelser till graninflytt, tomteparader i hela lägenheten och alla julbakkokpysselexperiment. December är en dyr månad med kolossala utgifter för julklappar, bakingredienser, spännande glöggsmaker, julpynt, julbord och julklappsinslagningstillbehör. Men så himla underbart! Jag råkar ju vara född och uppvuxen i en stor och spretig familj med flera julfiranden och massa släktingar, förberedelser och paket. Vår familjs traditioner är mig alla otroligt kära - kanske mest på grund av just avsaknaden av traditioner. Som blivit traditioner. Så om julafton firas på just julafton eller dansbandsjulsångerna skruvas upp innan eller efter första advent gör mig absolut ingenting. Därtill råkar jag även få ha min sambos fina extrafamilj som även den är ganska stor = julturné! 
 
Helgen spenderar jag i Göteborg hos fina gamla vänner. Jul på Liseberg, julklappsinhandlande och - förhoppningsvis - årets första julkalenderavsnitt står på agendan. Sen är det kört - vetemjöl, prydnadsglitter och grannar ska täcka golvet, grytor och ugn ska gå varma och ljus ska tändas för de som förtjänar en extra tanke. Innan dess ska jag köra ett ordentligt ryck på jobbet, ta farväl av en fantastisk kollega och samla ihop mitt liv en smula med tidiga morgnar och försök att sprida julglädje för andra som inte ses lika självklart. Och jag står överst på jourlistan.
 
Glad advent!

and you could be the one that got away.

En söndagstur senare är hon ett projekt rikare! En dammig hylla i furu fick följa med hem, boxas in i bilen och upp på Lassis. Har lite idéer kring vad den ska få tjäna till här hemma...
 
Nu - fullt ös i tvättmaskiner, tekokare och Bon Jovi-högtalare. Höststädning pågår! (Och gråhåret ska få sig en omgång.)
 

dramaqueeneri.

Jag har legat knall fall sedan i torsdags eftermiddag, då Malin på jobbet tvingade mig att ringa vårdcentralen och få en akuttid. Då hade jag så ont i huvudet, bihålorna och nacken att jag grät och hade redan pratat med sjukvårdsupplysningen som trodde jag fått hjärnhinneinflammation och som avslutade samtalet med ett nervöst "Det här blir bra, Mikaela. Det här ordnar sig ska du se." Den slutgiltiga läkardomen sträckte sig dock endast till bihåleinflammation, boten penicillin och kortison och jag lämnade vårdcentralen, som varje gång av mina fyra vårdcentralsbesök i vuxen ålder, med flera receptbelagda mediciner och ett "Ring tidigare nästa gång" från läkaren. Jag hatar läkare. Hatar sjukhus. Hatar läkemedel. "Men det här är en vårdcentral" sa sköterskan som tog mina prover. "Samma skit" svarade jag per automatik och tänkte inte på hur otrevlig jag lät.
 
"Har du tagit tempen?" - Nej.
"Har du tagit några tabletter?" - Nej.
"Inte ens Alvedon eller Ipren?" - Nej.
 
Jävla människor. Alla pimplar inte i sig medicin så fort en fis hamnar på tvären. Det dröjde ett dygn, sen hade den värsta smärtan och svullnaden lagt sig, vilket i sig får en att undra vad det är man stoppar i sig egentligen. Det tänkte jag inte på. Jag var bara sjukt lättad över att slippa bergssprängningarna i huvudet och svullnaden i bihålorna som gjorde det omöjligt att sova. Och andas. Det är kanske rätt bra med läkemedel ändå.
 
Ändock. Jag är ju så dålig på att vara sjukskriven. Torsdagen gick an, kunde knappt röra mig i vilket fall, men fredagseftermiddagen var en pina. Jag klättrar på väggar, ältar minnen och dramaqueeneriar, plöjer igenom filmer, böcker, tv-serier.
 
Jag älskar hösten. Men den för med sig en del, blåser upp en del baggage med löven. Jag blir så ledsen när folk är elaka mot varandra. Kan ni inte sluta med det? Kan ni inte bara vara snälla? Inte utnyttja. inte falskspela, inte avundsjuka? Inte göra allt enkelt så invecklat, inte göra allt invecklat så enkelt? (Min nagelteknolog är min terapeut.) Vardagen kryper på, jag älskar min vardag, när inget stör, älskar att jag byggt mig en vardag jag alltid velat ha och vill inte byta bort den för allt i världen, inte för allt i världen. Att lägga sig innan klockan slagit halv elva en lördagskväll var kanske inte riktigt vart jag trodde att jag var på väg, men med facit i hand är det allt jag nånsin önskat. Och en bil.
 

Hösten är mitt bästa.

Så mycket att göra. Så få timmar per dygn.
 
Borde läsa mer. Komma igång med träningen. Baka. Vara ute mer, utflykta mer. Upptäcka mer.
 
Sommaren som gick var ett kort, grått ögonblick av jobb mellan två vändor till Utlandet. Jesus, vad de veckorna betyder mycket. Och jobbet är ingen fara, jag kan inte tänka mig något annat och ni behöver inte vara oroliga. Men sen då? Vad mer? Älskade höst, du är är den bästa och det bästa. Och nu kommer hösten och ser ni inte, ser ni inte, att världen förändras när det blir höst? Känner ni inte, känner ni inte, luften och dofterna och känner ni inte att hjärtat suckar och lägger sig tillrätta i bröstet? Hösten är mitt bästa.
 
Jag måste läsa mer. Komma igång med träningen. Baka. Vara ute mer, utflykta mer. Upptäcka mer.
 
Idag jobbar jag för ett mer aktivt uteliv. Som i skog, och inte som i Banken eller dansgolvet på Grand. De klarar sig utan mig nu. Jag har drömt om spindlar hela natten, inhandlat ett par alldeles riktiga gummistövlar och ska nu fixa matsäck inför denna - för en Åhusuppvuxen - nya upplevelse. Vi ska leta kantareller. Läs: Jag har blivit vuxen.
 
 

Om...

Om jag sluter ögonen och blundar riktigt riktigt hårt...
... kommer då bilen vara fixad och klar när jag vaknar?
... kommer lägenheten vara renstädad och kylen välfylld?
... kommer vårt extrarum vara inrett och röjt? (Och kommer det finnas en skrivbordsplats till mig och mina mysiga projekt som aldrig kommer bli mer än halvklara?)
... kommer det att finnas hemlagad middag på spisen?

Min prins är på väg hem. Han har med sig hämtmat och har lovat att kika på bilen. Vi har dessutom bokat hotell till v. 29 då vi tar semester och flyr till Stockholm med min fina syster och svåger.

Jag har det rätt bra ändå.


sisådär.

Har kunnat bocka av sinnessjukt många måsten från min to do-list idag, både på jobbet och utanför. Alltid lika härligt att börja veckan med en effektiv måndag, trots att magen fortfarande varit lite instabil sedan helgens totalstrejk (och busschaufförer med körkortet från Idon'tknowwhere). Nu mår kroppen äntligen bra igen och jag laddar för en löprunda i hällande regn med trött huvud. Och med ladda menar jag försöka låta bli att somna genom att drömmande tänka på den nyinköpta mangon i köket...


sjukrastlös.

När jag är sjuk kommer det alltid smygandes - framåt eftermiddagen, kvällen spelar det inte längre någon roll om jag har migrän eller är dödssjuk. Då blir jag rastlös. Nu är jag rastlös.

Jag vill ut, få lite friskluft och lite syre i min stackars revolterande mage, men regnet fullkomligt vräker ner och gör mig lite mindre sugen. Däremot älskar jag ju regn, så ska kanske ta tillfället i akt att krypa ner under duniset med den där braiga boken och en balja te... Ser fram emot midsommarfilmen med Luke Perry ikväll, min dags höjdpunkt!
 
 

Att säga hejdå.

Jag har så länge jag kan minnas haft oerhört svårt för avsked. Att säga hejdå kan vara det absolut värsta jag vet. Och trots att jag visst kan köpa den socialpsykologiska förklaringen en gammal kursare presenterade för mig, men det är utan tvekan någonting som stör - och förstör - och något jag verkligen har fått jobba med. När jag träffade M var han iväg en del i jobbet. Tillslut kunde han inte ens säga hejdå, utan fick bara gå hemifrån som till vilken jobbdag som helst.

Ibland går det bra. Går det bra sörjer jag inte i flera timmar, eller dagar, och går det bra behöver jag inte gräva ner mig i hemmet alternativt sysselsätta mig med hundra extra saker att ta mig för.
Ibland går det sämre. Och idag är jag sjuk. Och M kanske har stigit en del i jobbgraderna, och visst har hans bortanätter minskat. Men, som sagt. Jag är sjuk. Alternativt trasig och lite skadad.

Med vänliga hälsningar, Sorg I Huset.
 

Glad midsommar!

Glad midsommar allihop! Vi hade en jättetrevligt midsommarfirande i Färlöv hos bästa syster med familj, med lekar, grill och nubbe. Klassisk midsommar i härligt sällskap!

Jag sover aldrig bra när jag ligger borta över en natt, och eftersom natten spenderades i M:s gamla pojkrum åkte jag hem till hemmasoffan efter utefrukost hos värdparet och slocknade som ett ljus under fårpläden. Nu är jag en ny människa efter en lång dusch, ansiktsmask och nylackade fossingar. Vi spenderar även midsommardagen i Färlöv, hos syster, svåger och favoritbarnen! ♥


ryck och svett.

Svetten lackar efter en rejäl vecko(månads/årstids?)städning. Jag fick lite hybris och har nu nästan bestämt mig för att göra om litet här hemma. Tror jag. Vi var inne i en gudomlig affär inne i stan igår och jag blev så kär, så kär... Tyvärr hänger inte plånboken med riktigt i mina förälskelser dock. Problem.

Jag grubblar en del. Utan att veta om det. Liksom sådär undermedvetet. Ska bli skönt att få lägga en hektisk vecka bakom sig och fira söndag med ett gäng fina vänner, lite grill och några spel ikväll!


ridå!

Och mitt bland fina bloggar och kokande nypotatis kan hjärtat plötsligt få för sig att bara bubbla över av kärlek och tacksamhet och sorg och glädje och vördnad för livet.
Enligt Facebook behöver jag söka läkarhjälp för mina PMS-besvär. Framtida Mikaela tror snarare på en rejäl shoppingrunda och ett omstylat hem.

Fredagshjärtat. Livsvalen. the one.


upgraded version.

Hej.

Träffa Den Nya Mikaela. Nya Mikaela föddes idag, 11 juni 2012, samma dag som hon började sin fasta tjänst som socialsekreterare. Den Nya Mikaela har kämpat till sig en examen och kan p.g.a. 100%-ig tjänst istället för 60%-ig jobba ikapp det hon ligger back med på jobbet. Den Nya Mikaela tar sig dessutom an kaoset i hemmet med en klackspark (och en timmes powernap för att samla kraft). Den Nya Mikaela återgår till livet efter c-uppsats och festfixande med glatt humör. Den Nya Mikaela slarvar inte med sömnen eller maten. Den Nya Mikaela är rädd om sina blommor (och måste ännu en gång köpa nya att ersätta de vissna...) och kan prioritera sin tid. Den Nya Mikaela tar tag i saker och skjuter inte upp saker för att hålla skeppet flytande.

Skeppet flyter. Rak kurs. Ohoj!


Så sakteliga.

Sakta, sakta kryper livet tillbaks till verkligheten igen. Uppsatsen är inlämnad, vi ska upp med den på tisdag, och nedräkningen till sommaren och fast tjänst har sedan länge börjat. Jag har bara inte hängt med ordentligt. Kroppen är 90 år och förutom de tre timmarnas powernap jag råkade ta igår eftermiddags har jag sovit som en klubbad säl 12 timmar inatt. Ska bli skönt att få avsluta dessa intensiva veckor med en rejäl examensfest, som sig bör, och sen gå på 100% jobb med rutiner och vardag under en - förhoppningsvis härlig - sommar.

Prioritera tid. Försöker jag lära mig. Och M börjar fatta hintarna när jag gnäller om att vi aldrig dejtar. Ytterdörrar bestäms och vinterresor kikas på. Och ryggbiff lagas. Pussar prioriteras.

En - otroligt intensiv - vecka ligger framför oss. Jag ska jobba förmiddagar och vara i skolan eftermiddagar och däremellan nånstans leva, njuta och planera fedefest. Odds på att jag slocknar först på lördag?


Hade behövt en vecka till av det här...


Jag gör slut.

Det kan tyckas löjligt, men ibland får man lite perspektiv till sitt liv och den värld man valt till sin. Ett exempel är när någon i ens bekantskapskrets råkar ut för hemskheter - hur tacksam blir man inte över livet när ens vän mister en förälder? Ett annat exempel är att förflytta sig från sitt liv en stund, ta semester från sin värld och spendera lite tid borta från den. Som en veckas utlandssemester. Är man van vid att ha hundra saker att göra varje dag och vara rädd för att ha tråkigt och bara vilja sitta still när kroppen gett upp och inte orkar mer gör en vecka i en solstol rätt mycket för en fundersam fröken Nilsson.

Jag har taggat ner med Facebook en smula. Eller snarare jäkligt mycket. Inte på grund av några etiska eller moraliska skäl (som det kanske borde vara) utan mer om att en vecka utan internetuppkoppling fått mig att inse att jag inte är i behov av att läsa om hur folk spenderar sina frukoststunder eller om hur människor skriker ut om hur otrooooligt lyckliga och glada de är en gång i timmen. Det är inte det den Nilssonska nyfikenheten vill åt och det är inte det jag vill lägga min tid - eller energi - åt.

Det är mycket nu. Om två veckor ska uppsatsen in och det ska samtidigt jobbas järnet på jubbet. Därtill har det hänt andra grejer som kräver fokus och lite oro. Vårdcentralkallelsen som punktligt lades på brevlådan så fort denna djävulskt sjukhusrädda donna fyllt 23 rämmade den senaste tidens press. Och jag gör som min mor - laddar ur och storstädar. Att vara social faller liksom bort mellan dygnets enda 24 timmar. Jag behöver sova också. Och jag prioriterar för kanske första gången att inte vara uppbokad 24/7. Det kommer inte finnas någon fritid, och om jag måste satsa mina 24 timmar om dygnet på måste-saker, så måste jag peta in lite energitankande stunder. Jag gör slut med livet en stund. Hejdå sociala fikor och spontanmiddagar. Hejdå vänner och telefonkontakt. Jag vet att de som orkar bry sig har förståelse. Vi ses igen efter den 8 juni. Och då inbillar jag mig att jag gjort slut med det som tar energi utan att låta mig samla ny.

Vid sidan av detta: Glad. Tacksam. Sorgfri. Njut av dagen, alltid! ♥



Nyladdad!

Sol, bad, skaldjursfrosserier, nyfångad fisk-orgier, njutning, isiga drinkar direkt i solstolen, underbara människor (och en del idioter), båtutflykter och jättesköldpaddor, parasailing och nattbad, iskaffe, frukost på balkongen, brännande sand, luncher i skuggan och middagar på stranden, hamam och turkosblått vatten, shopping, sömn, nattsudd med restaurangpersonalen långt efter stängning, njutning och mindfulness och lycka och minnen och ren och skär avslappning.

Vi har haft en fantastisk vecka. Nu är batterierna fulladdade och några overkligt skrämmande, hektiska veckor ligger framför oss innan vi kan ta sommar som nyexade socionomer! Den här veckan - ovärderlig, för själ och hjärta! Nu kör vi!

                       

kaospaus.

Imorgon vid den här tiden lämpar vi av våra (alltför tunga, det ska erkännas) väskor på hotellet och firar in semestern med en glammig drink innan vi lägger oss i hårda hotellsängar för att orka med en hel veckas sol, bad och avkoppling.

Känner att jag kommer spendera de närmaste dygnen i något slags urladdningstillstånd... En solstol är en go plats att dö på. Åtminstone en stund.

Vi pluggar satan förresten. Och bra går det. Är så förbannat stolt över oss! Nu har vi minsann förtjänat lite sol och värme. Och drinks. Och turkosblått vatten. Och ljumma kvällar. Och god mat.

waaaah. Hej semester! ♥

 

lekande liv.

En så gott som ledig dag och livet leker ikapp med sången i hjärta och bröst! Jag har blivit erbjuden att fortsätta min tjänst i Bromölla på en fast heltidstjänst fr.o.m. juni och det känns rätt sjukt. Sen har jag målat balkongmöblerna och tvättat ett ton kläder, efter att ha börjat dagen med en runda längs Vattenriket med efterföljande cappuccino med syster såklart.
Och städar och plockar och spikar tavlor. Med en riktig hammare, denna gång. Gummiklubban är förvisad till längst in i städskåpet där den får ligga och skämmas tills nån påle behöver slås till eller nåt. Och nu ska jag snart springa några ärenden och leta ramar. Och sen ska jag köpa bubbel. Baka pizza. Och plugga hela kvällen med fröken Jönsson. Kanske kika på taxfree-utbudet? Om nio dagar åker vi. Purrpurr.

---

you said you couldn't live without me - so why aren't you dead?
instead of six feet under you're in someone elses bed
it's just one thing that I can't get through my head
you said you couldn't live without me - so why aren't you dead?

---

(återfall på Bon Jovi. husgudarna! ♥)


omkullsprungen.

Sakta, sakta, kommer vi iordning i vad som redan första natten kändes som vårt nya hem. Efter duktig totalångest är äntligen tvåan färdigstädad och ska lämnas så fort det bara går. Vårt fina hem, så ledsamt att lämna något som betytt så mycket!

Och jag släcker ner hela huset när jag skruvar glödlampor. Tredje dagen utan ström, himskans trevligt. Att spika i betongväggar med en gummiklubba är inte heller att rekommendera, för den delen. Om ni nu trodde det.

Det är hektiska tider, både med jobb och skola och privatliv. (Har jag något sådant? Och vad gör jag i så fall med det?)
Om 15 dagar åker vi! Och - jag trodde aldrig jag skulle säga det här - jag har ALLDELES för mycket kläder. Och skor. Och hur allt fått plats i en liten tvåa, som inte får plats i en 20 kvm större trea med betydligt fler garderober och mer förvaringsutrymmen, det är tamigfan magi.

Jag önskar mig fler timmar på dygnet i fölsedagspaket. Tack.


Ska det aldrig ta slut?

Suck, fortsätter bråka med min gamla lärare från Mittuniversitetet... Bara att bita ihop. Och stånka.

I ugnen står iallafall mitt livs första marängbottnar och gräddas och fröken Nilsson springer rundor som en skrämd iller för att av ömsom nyfikenhet, ömsom skräckblandad panik sticka näsan mot ugnsluckan för att se vad som händer i värmen. Marängbottnarna ska fyllas med hemkokt vaniljkräm - det kan jag vara världsbäst på - och mosade hallon och sen täckas med hallonmousse med vit choklad och jag hoppas på att impa på kollegorna precis lagom mycket imorgon...

Allt ter sig litet övermäktigt för tillfället. So much to do, so little time-style. Det tillkommer liksom grejer hela tiden. Men jag fixar't!

(Och om 23 dagar åker vi!)

(Och jag har köpt VÄRLDENS finaste ugglehalsband idag!)

(Och jag hittade även ett par solglasögon som var fina!)

(Och kanskekanskekanske kan det vara så, att det just i detta nu är på väg lite nya jeansshorts och klänningar och sådär hem till mig. Och kanskekanskekanske kan man hitta ett par skor eller två däremellan.)

RSS 2.0