Slete.

My god vad min kropp gillar dessa lediga dagarna, sover och sover och sover. Osminkad och mjukisklädd, hejkomohjälpmig. Städar, fixar, donar. Sjukt skönt. Förbereder för 2013.

Träningsvärk.

Och jo, granen får stå några dagar till. Finast! (Och julen gick för snabbt.)

Julijulijul!

Åh vad tiden springer snabbt med julmusik i högtalarna och massa julbloggar på paddan i knät, proppade med inspo och julkänsla! Jag älskar julen och allt som hör till, från tidigaste adventsförberedelser till graninflytt, tomteparader i hela lägenheten och alla julbakkokpysselexperiment. December är en dyr månad med kolossala utgifter för julklappar, bakingredienser, spännande glöggsmaker, julpynt, julbord och julklappsinslagningstillbehör. Men så himla underbart! Jag råkar ju vara född och uppvuxen i en stor och spretig familj med flera julfiranden och massa släktingar, förberedelser och paket. Vår familjs traditioner är mig alla otroligt kära - kanske mest på grund av just avsaknaden av traditioner. Som blivit traditioner. Så om julafton firas på just julafton eller dansbandsjulsångerna skruvas upp innan eller efter första advent gör mig absolut ingenting. Därtill råkar jag även få ha min sambos fina extrafamilj som även den är ganska stor = julturné! 
 
Helgen spenderar jag i Göteborg hos fina gamla vänner. Jul på Liseberg, julklappsinhandlande och - förhoppningsvis - årets första julkalenderavsnitt står på agendan. Sen är det kört - vetemjöl, prydnadsglitter och grannar ska täcka golvet, grytor och ugn ska gå varma och ljus ska tändas för de som förtjänar en extra tanke. Innan dess ska jag köra ett ordentligt ryck på jobbet, ta farväl av en fantastisk kollega och samla ihop mitt liv en smula med tidiga morgnar och försök att sprida julglädje för andra som inte ses lika självklart. Och jag står överst på jourlistan.
 
Glad advent!

matdags.

Puh. Det tar på krafterna att vara sjuk. Är hemma från jobbet för andra dagen i rad, 48e gången denna hösten, och pendlar mellan att ligga utslagen utan några som helst krafter att ens tänka, och att klättra på väggarna. Jag är inte gjord för att inte jobba.

Nu - borde laga mat. Orkar inte. Men borde. Upp. Upp. Upp.

rackarunge.

Det är jobbigt ibland. Det är jobbigt när det är jobbigt och det är svårt när det är svårt. Och de levde aldrig lyckliga i alla sina dar och människorna är inte snälla mot varandra och det finns barn som är rädda, ledsna, förtvivlade, och som aldrig ges en chans, som aldrig får en ärlig chans. Och det är inte okej.

No whonder att det går åt skogen. Det finns tvång och berusning, det finns maktermekanismersubstanser vi aldrig kommer åt. Minnena och dofterna på köpet, dessa äckliga minnen, vidriga doft. Förtvivlanförfäranvanmakthopplöshet. Bitterhet och glödande hat. Och lite trygghet och värme. Och sjuka tankar mitt ibland oss.

Du kan springa så långt att du går under, du kan fly så snabbt du kan. Men jag har aldrig gillat att springa, 100% frånvaro på idrottslektionerna.
Kaos föder kaos föder ordningsrädsla. Jag behöver kaos för att kaos är det enda jag känner. Behöver ordning för att jag ägnat mitt liv åt sökandet efter ro. Ambivalensens primadonna, en rackarunge av rang. Den bästa där finns.

saknad, sorg och smärta är allt jag vet. min glädje, mitt hopp, min optimism är på grund av dig. det kommer jag alltid
älska
och hata
mig själv
och dig
för.

Yin och yang. Tack för mitt liv. Dra åt helvete.

Dagen efter kvällen före.

I den totala förnekelsen över att jag skulle minnas hur efterdyningarna efter den mycket aromatiska blandningen rödvin, öl och vodkagroggar känns, stapplade jag imorse upp ur sängen och ut i köket för att - det har jag åtminstone lärt mig med åren! - förebygga ev. huvudvärk. I köket: En skål med morgontorkade ostflisor. Inga konstigheter. Dricker ett stort glas mjölk - ur den som senare under dagen konstateras vara utgången sedan en vecka - och vidgar synfältet litet. Vart fan kommer osten ifrån? Ytterligare en ledtråd kan bestå i mackgrillen som står, med utdragen kontakt visserligen, men som jag i mitt fortfarande förnekande stadium inte kan komma ihåg om jag själv satt in i skåpet igen efter M:s gourmetmåltid i förrgår. Dricker upp mjölken och återvänder till sängen. Tänker inte på att jag förstör åtskilliga bevis på brottsplatsen genom att trampa i hårda brödsmulor som omsorgsfullt spridits ut i ett jämnt täcke över köksgolvet. Kras kras.

Två timmar senare: Mjölken konstateras gammal, smöret är slut och förutom täcket av bevismaterial på golvet är även spisen, vasken, bänkskivorna i köket samt kaffemaskinen och köksblomman omsorgsfullt översållade med brödsmulor och hårda ostflagor. Den skälige misstänkte: "Amen vadårå, jag var ju hungrig så jag gick upp och åt när du somnat!".

Jag bor alltså med en pöjk som - först efter att sambon somnat, bör tilläggas - smyger upp och tillreder mastodontmåltid i form av favvorätten varma mackor kl fyra på morgon, och dessutom - för att göra det hela extra classy eller kanske bara mer invecklat - använt sig av frusen, färdigriven ost som då förslagsvis måste tinas innan tillämpning istället för den ost som står färdig att hyvlas i kylskåpet. Den ost som han, vid ett tidigare tillfälle, mycket omsorgsfullt skurit bort alla kanter och minsta tillstymmelse till kant på. Mkt noggrannt, mkt viktigt. Ostkanter är inte att leka med, serru. Synd bara att det var en port salut.

Nämensåattejodå. Det blev en himskans trevlig kväll igår. Trots att det är precis samma människor ute nu som för fem år sedan. Tack Hanna och Cribbe!

Välförtjänt

Helgen är efterlängtad och det är aldrig så skönt att låsa kontorsdörren som efter en vecka like this. (Tidigare än vanligt och med efterföljande besök hos nagelteknologen därtill. Och inga p-böter trots en timmes överskridan av parkeringstiden.)

Jag har jourberedskap och fullspäckat privatschema under helgen som kommer. Inte minst ska jag hinna landaandasordna efter veckan som gick och som går till historien som den snabbaste veckan ever. Loppisletande, väskshopping, fölsedagsfireri, höstutflykt och kalkonmiddag bjuder veckoslutet på, och däremellan: städa, tvätta, handla, fixa. Och sovmorgon. Välkommen helg, du är efterlängtad!

where the action is.

Håhå, så spännande det kan bli. Håhå, så glad jag är över mitt jobb. (Och vilket jobb sen!)

Sjukt privilegiad. Ville bara säga det.

Och har man ett spännande jobb och går omkring och känner sig privilegiad och grejer så är man inte pigg kvällen efter natten-som-man-inte-sov-på innan. Och så kan vi ju inte ha det.

Och soc-tanter får gå och lägga sig efter klockan nio. Just sayin'.

Lördagsfiffleri.

Passar kalastrött tjej. DVD:n går varm och jag har kokat två kastruller varm choklad. Däremellan en mysig runda på stan och sushilunch med fina Hanna; inredningstankarna flödar. Lagomlördag. Helt enkelt.

Ikväll blir det lite god mat, spel och trevligt sällskap i Färlöv. Känner mig helt ur balans efter fyra dygns sjukdom och undanhållande från omvärlden. Litta snurrig s'attsäj. Världen tar kål på mig. Fast det gör den ju med alla. Flummeriflummera.

Blodkärl som brister.

Det är att betrakta som tur för både vår DVD, våra fönster och mitt blodtryck att säsong 3 slutade som den gjorde.

(Mvh Hypermadame.)

däckis på dekis.

Ligger däckad för fjärde gången på kort tid. Denna gång för feber, halsklet och igentäppta bihålor. Det enda som är tradigare än att vara sjuk är att vara rastlös. Jag hatar att vara hemma och inte göra någon nytta! (Och så kan man ju missa saker.)

"The Mentalist" har gåtts igenom, säsong 1, 2 och 3. Fyran är på väg men släpps inte förrän 17 oktober, vad ska jag levaandasdrömma fram tills dess? Jag behöver en Freud. Och komma tillbaka till jobbet.

and you could be the one that got away.

En söndagstur senare är hon ett projekt rikare! En dammig hylla i furu fick följa med hem, boxas in i bilen och upp på Lassis. Har lite idéer kring vad den ska få tjäna till här hemma...
 
Nu - fullt ös i tvättmaskiner, tekokare och Bon Jovi-högtalare. Höststädning pågår! (Och gråhåret ska få sig en omgång.)
 

dramaqueeneri.

Jag har legat knall fall sedan i torsdags eftermiddag, då Malin på jobbet tvingade mig att ringa vårdcentralen och få en akuttid. Då hade jag så ont i huvudet, bihålorna och nacken att jag grät och hade redan pratat med sjukvårdsupplysningen som trodde jag fått hjärnhinneinflammation och som avslutade samtalet med ett nervöst "Det här blir bra, Mikaela. Det här ordnar sig ska du se." Den slutgiltiga läkardomen sträckte sig dock endast till bihåleinflammation, boten penicillin och kortison och jag lämnade vårdcentralen, som varje gång av mina fyra vårdcentralsbesök i vuxen ålder, med flera receptbelagda mediciner och ett "Ring tidigare nästa gång" från läkaren. Jag hatar läkare. Hatar sjukhus. Hatar läkemedel. "Men det här är en vårdcentral" sa sköterskan som tog mina prover. "Samma skit" svarade jag per automatik och tänkte inte på hur otrevlig jag lät.
 
"Har du tagit tempen?" - Nej.
"Har du tagit några tabletter?" - Nej.
"Inte ens Alvedon eller Ipren?" - Nej.
 
Jävla människor. Alla pimplar inte i sig medicin så fort en fis hamnar på tvären. Det dröjde ett dygn, sen hade den värsta smärtan och svullnaden lagt sig, vilket i sig får en att undra vad det är man stoppar i sig egentligen. Det tänkte jag inte på. Jag var bara sjukt lättad över att slippa bergssprängningarna i huvudet och svullnaden i bihålorna som gjorde det omöjligt att sova. Och andas. Det är kanske rätt bra med läkemedel ändå.
 
Ändock. Jag är ju så dålig på att vara sjukskriven. Torsdagen gick an, kunde knappt röra mig i vilket fall, men fredagseftermiddagen var en pina. Jag klättrar på väggar, ältar minnen och dramaqueeneriar, plöjer igenom filmer, böcker, tv-serier.
 
Jag älskar hösten. Men den för med sig en del, blåser upp en del baggage med löven. Jag blir så ledsen när folk är elaka mot varandra. Kan ni inte sluta med det? Kan ni inte bara vara snälla? Inte utnyttja. inte falskspela, inte avundsjuka? Inte göra allt enkelt så invecklat, inte göra allt invecklat så enkelt? (Min nagelteknolog är min terapeut.) Vardagen kryper på, jag älskar min vardag, när inget stör, älskar att jag byggt mig en vardag jag alltid velat ha och vill inte byta bort den för allt i världen, inte för allt i världen. Att lägga sig innan klockan slagit halv elva en lördagskväll var kanske inte riktigt vart jag trodde att jag var på väg, men med facit i hand är det allt jag nånsin önskat. Och en bil.
 

Hösten är mitt bästa.

Så mycket att göra. Så få timmar per dygn.
 
Borde läsa mer. Komma igång med träningen. Baka. Vara ute mer, utflykta mer. Upptäcka mer.
 
Sommaren som gick var ett kort, grått ögonblick av jobb mellan två vändor till Utlandet. Jesus, vad de veckorna betyder mycket. Och jobbet är ingen fara, jag kan inte tänka mig något annat och ni behöver inte vara oroliga. Men sen då? Vad mer? Älskade höst, du är är den bästa och det bästa. Och nu kommer hösten och ser ni inte, ser ni inte, att världen förändras när det blir höst? Känner ni inte, känner ni inte, luften och dofterna och känner ni inte att hjärtat suckar och lägger sig tillrätta i bröstet? Hösten är mitt bästa.
 
Jag måste läsa mer. Komma igång med träningen. Baka. Vara ute mer, utflykta mer. Upptäcka mer.
 
Idag jobbar jag för ett mer aktivt uteliv. Som i skog, och inte som i Banken eller dansgolvet på Grand. De klarar sig utan mig nu. Jag har drömt om spindlar hela natten, inhandlat ett par alldeles riktiga gummistövlar och ska nu fixa matsäck inför denna - för en Åhusuppvuxen - nya upplevelse. Vi ska leta kantareller. Läs: Jag har blivit vuxen.
 
 

Om...

Om jag sluter ögonen och blundar riktigt riktigt hårt...
... kommer då bilen vara fixad och klar när jag vaknar?
... kommer lägenheten vara renstädad och kylen välfylld?
... kommer vårt extrarum vara inrett och röjt? (Och kommer det finnas en skrivbordsplats till mig och mina mysiga projekt som aldrig kommer bli mer än halvklara?)
... kommer det att finnas hemlagad middag på spisen?

Min prins är på väg hem. Han har med sig hämtmat och har lovat att kika på bilen. Vi har dessutom bokat hotell till v. 29 då vi tar semester och flyr till Stockholm med min fina syster och svåger.

Jag har det rätt bra ändå.

sisådär.

Har kunnat bocka av sinnessjukt många måsten från min to do-list idag, både på jobbet och utanför. Alltid lika härligt att börja veckan med en effektiv måndag, trots att magen fortfarande varit lite instabil sedan helgens totalstrejk (och busschaufförer med körkortet från Idon'tknowwhere). Nu mår kroppen äntligen bra igen och jag laddar för en löprunda i hällande regn med trött huvud. Och med ladda menar jag försöka låta bli att somna genom att drömmande tänka på den nyinköpta mangon i köket...

RSS 2.0