- samla alla viktiga papper i pärmar.
- göra en receptbok med alla urklippta och handskrivna recept som ligger och skräpar.
- koka egen glögg med egen alkoholjäsning.
- sortera alla bilder i datorn, samt framkalla en del och skapa fotoalbum av dessa.
- skriva dagbok.
- lära mig scrappa.
- blogga regelbundet.

Håll tummarna för min fina Cajan. På lördag har han fått en tid hos bildoktorn (och jag ett prisförslag som kommer orsaka sömnlöshet bigtime). För er som är intresserade kan jag avslöja att hela avgasröret är av. Kapat. Itu. Totaltrasigt. Ny dämpare bak+fram samt ett mellanrör required. Totalrenovering från katalysatorn och bak.

Över 3000:- kommer kalaset hamna på. Med 3 års garanti, visserligen. Och mekanikern lovade att bjuda på kaffe.

Men jag försöker tänka såhär. Att bara han blir frisk och överlever 2-3 år till så kan det väl vara värt det. Det är ju bara pengar.

Det var inte längesen jag vågade mig upp från mörkret under täcket. Vaknade mitt i ett grymt migränanfall och övervägde allvarligt att lägga mig inne på toaletten där det inte finns några lampor.

Menmen, har förflyttat mig till soffan och behöver inte ha en svart filt över ansiktet mer. Förhoppningsvis avtar det tills i eftermiddag.

Underbart att börja en ny vecka med att försova sig, inte sant? Kl. 08.05 signalerade min kära mobil en påminnelse om nageltiden hos Junior, visst fan, hur kunde jag glömma det? Påminnelsen blinkade dock "Naglar! 8.15" med elakt grått sken, och inte "Om en timme" som jag i mitt sömndruckna tillstånd innerligt hoppades på.
8.15 alltså. 10 minuter till godo. Okej'rå.

Borstagaddarhoppaigårdagenskläderrusatillbilen. 18 minuter över 8 var fröken på plats i stolen, parkerad och klar. Bra jobbat, tycker jag allt!

Nu är det dags att få undan disken... Drömde häromnatten att någon stulit vår diskmaskin (och en bag-in-box rödtjut) och sen dess har maskinen strulat. Finn fem fel och Vad Säger Det Om Mig? Vinnaren får en gul badanka.
Kl. 13 blir det iallafall sushilunch med Fisen och fröken Jönsson, sen är det den obligatoriska måndagsspinningen som gäller ikväll. Hej och hå.

(och jag äger inte ens en badanka.)

Idag är det 1 år sedan vår älskade mamma drog sitt sista andetag på jorden och somnade in.
Nu håller hon låda för änglarna, ser efter Christoffer och dansar klackarna av sig till den bästaste dansbandsmusiken varje kväll.
Och ibland. Ibland kikar hon ner på oss och kollar läget. Man kan ju inte missa nåt, liksom.

Älskade mamma!

Ett år har gått så jäkla fort, och samtidigt känns det som att det var evigheter sedan mormor ringde och med darrande röst beordrade mig att sätta mig ner.
Det har hänt så mycket, och än idag får jag hejda mig i tanken, när jag kommer på mig själv med att tänka "Det måste jag fråga mamma!". Jag glömmer aldrig när M blev förbannad för att han fick betala 300 spänn i onödan på sjukhuset, och hans första kommentar var "Vi ringer Marina och frågar vad hon tycker!".
Eller dina trerättersmiddagar där åtminstone förrätten serverades på papptallrikar - för det är ju så jobbigt att diska.
Dina köttbullar med riktig gräddsås. När ska vi få dem igen, som du lovade du skulle bjuda oss på snart?
Dina jävla fnitteranfall som kunde hålla på i dagar, när man ömsom skrattade med och ömsom blev förbannad för att du var så fjantig.
Våra turer till Eko. Fikan är roligast.
Eller Apoteket Fjälkinge. Levande FASS, borde det stått på er ytterdörr.
Ditt senaste bröllop, det omtalade 3-månadersäktenskapet, där du - något vingligt - reste dig med efterrättspannacottan i högsta hugg, vrålandes ett "SKÅL!" till dina gäster. När vi stressade igenom 3 rätter plus bröllopstårtan för att du skulle hålla dig vaken genom bröllopsvalsen. När du halvvägs genom middagen fick för dig att du skulle skiljas igen, bums.

Du får inte vara med mer. Du får inte se mig ta examen, eller skryta om dina fina barn och barnbarn på nåt mer släktkalas. Du kommer aldrig mer ringa och väcka oss halv sju en lördagsmorgon och utbrista: "Jag väckte väl inte er? Ni är väl uppe?"
Och mitt bröllop, Jennys bröllop. Vem ska avbryta pappas tal med att skrika "Hon är faktiskt min dotter också!"?Vem ska berätta om hur liten Macke var när han föddes och hur snabbt han växte upp för hans första flickvän?
Inga fler kladdkakereceptförfrågningar, inga fler födelseberättelser om hur långt hår vi hade eller hur söta vi var, inga fler skvallertelefonsamtal - "VET du vad...?"

Du är saknad mamma.
Till och med M saknar dig hur mycket som helst, trots att han aldrig fick chansen att lära känna dig under dina glansdagar. När ni ordnade festermiddagarsläktkalasnyårsaftnarhalloweenmaskerader på Repslingan och sparkade undan mattor och möbler för att förvandla vardagsrummet till ett dansgolv. Eller när du rådde Stoffe om vad han skulle säga till polisen för att komma lindrigare undan straff. När du läxade upp tonårskillar efter noter och de, trots att de var minst en halvmeter längre än dig, darrade av rädsla. När vi åkte tjejbil och killbil till LalandiaÖlandsDjurparkLisebergAq-va-kul.
Men oroa dig inte, jag berättar. Han får veta. Det mesta av det jag berättar behöver jag dock bara påbörja innan han höjer handen och säger "Du behöver inte säga mer. Jag kan tänka ut resten själv."

Sov gott lilla mamma.
Och se efter oss. Se efter dina fina barnbarn.
Och var med oss på våra bröllop.
Du finns alltid här. Vi är varandras änglar.

Den här går varm hemma hos oss just nu! Och som den stolta o-feminist jag är kan jag inte annat än tokälska den:

Jag har varit Nickelback-fan sedan -05. Spelade alldeles för högt och fick klagomål från grannarna, kunde varje suck och trumslag. Och då var ju i och för sig den här en av favvosarna:

Eller den här älsklingen:

... haha, så jäkla underbart! Tre helt UNDERBARA låtar som på helt olika sätt påminner mig om Den Tiden, med allt vad det innebär. Jag sjunger fortfarande med, "tickar" takten med pekfingernageln, slåss med impulsen att börja headbanga på balkongen; jag kan fortfarande varenda strof, varenda refräng sitter som en smäck, bryggorna är briljanta och texterna så jävla coola. Mina gamla älsklingar!

Ikväll fick jag ett återfall, ifall ni inte fattat hinten. Så, ja...: Bring it on, neighbours!

(Och jag kan ju inte vara så jäkla pryd ändå?)

 

finaste stoffe,
det finns så mycket
att säga berätta förklara
göra om, göra rätt.

men orden sviker mig.
du fattas oss.


Idag skulle du fyllt 29. Grattis på födelsedagen, storebror.
Sov gott.

Helgen har varit lång och HEKTISK. Tack Jenny och Ida-Maria för en härlig Ladies Night, tack fina Lotta och Henrik för att ni räddade mig, tack fina farmor för ett mysigt kalas och tack Josse och Anders för en jättefin Halloweenfest. (Och svärmor för smörgåstårta!)

Tanten börjar bli gammal här hemma. Sov så illa inatt att jag stannade hemma från skolan och har spenderat dagen i soffan, blickandes ut på det vackra vädret. Lite senare blir det gymmet, sen spinning och storasysterpassande i Färlöv.
Veckan bjuder, förutom på skola och träning, på försenat födelsedagsäventyr, match för M, och släktträff på lördag - då är det ett helt år sedan mamma dog. Tiden går fortfortfort, men samtidigt så himla långsamt. Imorgon ska jag dessutom hinna köra till Karlshamn och tända ett ljus för vår fina Stoffe på hans födelsedag.

Dagen D kom och gick, och jag överlevde den också. Skönt, är nog nyckelordet.
Direkt efter tentan bjöd jag in mig på lunch hos fina farfar och Marita i Bromölla, innan jag brummade tillbaks till Kristianstad och mötte vackra Michaela för en fika. Vi gick på en superhäftig utställning på Galleri Avvika som tolkade Bibeln med mörker och självlysande konst... asfräckt!

En tur på gymmet på det, och så nybakta bullar till 'Lyxfällan'. Jag älskar 'Lyxfällan'. Och nybakta bullar. Och ost.

Imorgon anser jag mig vara tokförtjänt av en lååååång sovmorgon!

Jag har alltid varit en sån som börjat plugga inför prov och tentor nån dag innan de ska skrivas. Jag är en sån som sitter uppe hela nätter och panikstressar, tänker "nästa gång, nästa gång ska jag vara ute i god tid!".
Det har aldrig blivit någon nästa gång. Förrän den här gången.
Juridiken har varit svinsvår, och klarar jag tentan imorgon så ska jag fantamig inte kugga på någon annan heller! Då ska jag gå okuggad genom mina högskolestudier. Punkt.
Idag gjorde jag dock som min idol Jenny - lade ner. Efter att ha pluggat fram till lunch slog jag helt enkelt igen böckerna, åkte hem - och gick och lade mig. Powernap:ade en timme och lade mig sen i soffan och tittade på tv HELA eftermiddagen. Busigt va? Men åh, så gött.
I vanliga fall hade det varit nu jag hade lagt in sista växeln. Börjat storstäda och baka 7 sorters kakor mitt i natten. Men nej. Inget maniskt nattbakande i sikte.

Istället ska jag göra en god thaigryta, svida om och lura med mig gossen på senaste 'Saw'-filmen i 3D. Ska bli underbart med en spontandate med mitt hjärta - känns som att det behövs efter dessa veckor med sjukdomar och tentastress.

  
                                                    Men seriöst. 3D. Jag kommer dö.

Vi bytte ut det här:

Mot det här:



Mycket trevligare, tyckte vi.


(Och nu: tillbaks till böckerna.)

Gymmet nu. Litta vikter och litta bastu. Man måste ju palla med en pluggdag och jobbkväll!

Välkommen vecka 44!