Sakta, sakta kryper livet tillbaks till verkligheten igen. Uppsatsen är inlämnad, vi ska upp med den på tisdag, och nedräkningen till sommaren och fast tjänst har sedan länge börjat. Jag har bara inte hängt med ordentligt. Kroppen är 90 år och förutom de tre timmarnas powernap jag råkade ta igår eftermiddags har jag sovit som en klubbad säl 12 timmar inatt. Ska bli skönt att få avsluta dessa intensiva veckor med en rejäl examensfest, som sig bör, och sen gå på 100% jobb med rutiner och vardag under en - förhoppningsvis härlig - sommar.

Prioritera tid. Försöker jag lära mig. Och M börjar fatta hintarna när jag gnäller om att vi aldrig dejtar. Ytterdörrar bestäms och vinterresor kikas på. Och ryggbiff lagas. Pussar prioriteras.

En - otroligt intensiv - vecka ligger framför oss. Jag ska jobba förmiddagar och vara i skolan eftermiddagar och däremellan nånstans leva, njuta och planera fedefest. Odds på att jag slocknar först på lördag?

Hade behövt en vecka till av det här...