Jenny & Jesper ♥


 



 

Fröken Sandberg och hennes Jesper blev äkta makar under strålande lördagssol i en underbar vigselcermoni och firades sen med en oförglömlig bröllopsfest fylld av glädje, kärlek och skratt. Vackrare brudpar får man leta efter!

Från djupet av mitt hjärta: Tack för att vi fick vara med och fira er helt fantastiskt vackra dag! All lycka till er! ♥


Thelmis 5 år!

Idag fyller sötaste guddottern 5 hela år! Hon har längtat sen i höstas - för nu vill hon faktiskt inte vara fyra år längre - fått en katt och klippt av sig håret, och idag ska hon äntligen bli firad med tårta och sol hela dagen lång. Grattis mitt hjärta!


Glad groupie!

Vet ni, vet ni?
Vet ni vem som släpper Chapter 2 till Homeland idag? Va va va?

Hetnos Nicke Borg of course! Tummen upp!


lycka!

Åh, jag blir så lycklig när människor jag tycker om är lyckliga!

Idag fick jag veta en sak om just en sån människa. En jag tycker hemskt mycket om.

Jag är glad ända in i själen. Hurra!




Vänner är den familj du själv väljer.

Igår vart fisen lite deppig. Inte Fisen, alltså Fia, utan fisen, som i jag. Jag vart lite deppig.

Och ni vet ibland när man bara känner behov efter en speciell persons sällskap? Bara en enda person, inga andra duger? Det fick jag igår. Jag ville ha Michaela.

Michaela är min allra äldsta vän här i livet och jag tröttnar aldrig på att berätta om att jag faktiskt är döpt efter henne. Tröttnar aldrig på att berätta om hur min mamma kände Michaelas mamma Tullie när Michaela föddes, och då tyckte att Michaela var ett fruktansvärd snällt och fint barn. Alldeles kolossalt snällt och fint barn. Så kolossalt snällt och fint barn att hon döpte sin andra dotter - alltså mig - till Mikaela. I hopp om bättre antar jag.

Michaela och jag har följt varandra genom livet. Ibland väldigt intensivt, ibland ytterst sporadiskt. Vi har umgåtts frenetiskt, och vi har också levt utan varandra i långa perioder. Michaela är en sådan där fantastisk människa jag vet att jag kan ringa mitt i natten för vilken jäkla skitsak som helst, oavsett om det var 3 år eller 3 dagar sedan vi senast pratade.
Michaela var den enda som ringde efter Christoffers begravning och frågade "Hur känns det?". Den enda.
Michaela var den som spenderade många nätter med mig när jag bodde själv, hon och jag och Josh Groban i högtalarna. Michaela var den som sjöng på mammas begravning. Michaela är den av oss som hör av sig när jag glömmer.

Michaela är världens finaste barndomsvän och jag är så himla glad att hon fortfarande finns i mitt liv! Vi har gått igenom mycket tillsammans, och mycket var för sig. Men oavsett hur långt ur spår vi kommit, har vi hakat tillbaka tåget och tuffat vidare.

(Och igår då. Gissa vem som ringde och ville komma förbi?
Den människan kan jävlarimig läsa tankar! Vi fikade och drack kaffe och pratade sådär om alldeles ingenting speciellt som vi brukar göra. Och när hon gick var jag inte deppig längre. Sååå välbehövligt!)

Tack för att du finns, min vän!


Jag och Michaela på hennes 22årsfest med 20-talstema förra året.



Pappas flicka

I förrgår fick jag veta - Facebook naturligtvis, what else? - att det var min pappa och hans dansband som gjorde Inget stoppar oss nu (Inatt Inatt) i dansbandsversion redan innan Black Jack blev kända med den.

Jag mailade pappa länken till Facebook-gruppen och Wikipedia-annonsen. Det här fick jag till svar:





Wikipediatexten hittar ni här, och här är länken till YouTube-klippet med originalversionen.


mom

Idag är det 1 år sedan vår älskade mamma drog sitt sista andetag på jorden och somnade in.
Nu håller hon låda för änglarna, ser efter Christoffer och dansar klackarna av sig till den bästaste dansbandsmusiken varje kväll.
Och ibland. Ibland kikar hon ner på oss och kollar läget. Man kan ju inte missa nåt, liksom.

Älskade mamma!

Ett år har gått så jäkla fort, och samtidigt känns det som att det var evigheter sedan mormor ringde och med darrande röst beordrade mig att sätta mig ner.
Det har hänt så mycket, och än idag får jag hejda mig i tanken, när jag kommer på mig själv med att tänka "Det måste jag fråga mamma!". Jag glömmer aldrig när M blev förbannad för att han fick betala 300 spänn i onödan på sjukhuset, och hans första kommentar var "Vi ringer Marina och frågar vad hon tycker!".
Eller dina trerättersmiddagar där åtminstone förrätten serverades på papptallrikar - för det är ju så jobbigt att diska.
Dina köttbullar med riktig gräddsås. När ska vi få dem igen, som du lovade du skulle bjuda oss på snart?
Dina jävla fnitteranfall som kunde hålla på i dagar, när man ömsom skrattade med och ömsom blev förbannad för att du var så fjantig.
Våra turer till Eko. Fikan är roligast.
Eller Apoteket Fjälkinge. Levande FASS, borde det stått på er ytterdörr.
Ditt senaste bröllop, det omtalade 3-månadersäktenskapet, där du - något vingligt - reste dig med efterrättspannacottan i högsta hugg, vrålandes ett "SKÅL!" till dina gäster. När vi stressade igenom 3 rätter plus bröllopstårtan för att du skulle hålla dig vaken genom bröllopsvalsen. När du halvvägs genom middagen fick för dig att du skulle skiljas igen, bums.

Du får inte vara med mer. Du får inte se mig ta examen, eller skryta om dina fina barn och barnbarn på nåt mer släktkalas. Du kommer aldrig mer ringa och väcka oss halv sju en lördagsmorgon och utbrista: "Jag väckte väl inte er? Ni är väl uppe?"
Och mitt bröllop, Jennys bröllop. Vem ska avbryta pappas tal med att skrika "Hon är faktiskt min dotter också!"?Vem ska berätta om hur liten Macke var när han föddes och hur snabbt han växte upp för hans första flickvän?
Inga fler kladdkakereceptförfrågningar, inga fler födelseberättelser om hur långt hår vi hade eller hur söta vi var, inga fler skvallertelefonsamtal - "VET du vad...?"

Du är saknad mamma.
Till och med M saknar dig hur mycket som helst, trots att han aldrig fick chansen att lära känna dig under dina glansdagar. När ni ordnade festermiddagarsläktkalasnyårsaftnarhalloweenmaskerader på Repslingan och sparkade undan mattor och möbler för att förvandla vardagsrummet till ett dansgolv. Eller när du rådde Stoffe om vad han skulle säga till polisen för att komma lindrigare undan straff. När du läxade upp tonårskillar efter noter och de, trots att de var minst en halvmeter längre än dig, darrade av rädsla. När vi åkte tjejbil och killbil till LalandiaÖlandsDjurparkLisebergAq-va-kul.
Men oroa dig inte, jag berättar. Han får veta. Det mesta av det jag berättar behöver jag dock bara påbörja innan han höjer handen och säger "Du behöver inte säga mer. Jag kan tänka ut resten själv."

Sov gott lilla mamma.
Och se efter oss. Se efter dina fina barnbarn.
Och var med oss på våra bröllop.
Du finns alltid här. Vi är varandras änglar.



Ett måste!

Några av er kanske känner igen henne från Familjen Annorlunda, 8-barnsmamman Carola?
Jag följde aldrig programmet, men har spenderat en stund inne på hennes nya bloggmama och sitter nu med världens leende på läpparna. Vilken underbar familj!

In och läs med er, här hittar ni sidan!

Cheezy:


Min fina M är världens bästa.
Visste ni det?

Jag har funderat och vridit och vänt på en sak i några veckor; kanske jag inte ska, kanske jag inte klarar det, inte ska väl jag...?

Men nu.
Nu har jag bestämt mig.
Och efter att ha vridit och vänt och diskuterat saken med M, vet jag att han står på min sida. Igen.
Utan hans stöd hade det inte gått.

puss, min prins!


Plugghelg...? Jag...?

Förstår inte vad jag fick begreppet "plugghelg" ifrån, men det är ju alltid lite trevligt med positiva tankar! Igår hamnade jag hos Madde efter att ha varit ute i Färlöv och lämnat lite fika till de duktiga byggarbetarna. Madde bjöd på blåbärspaj och fint sällskap av Vicky och Daniel. Tåget lämnade sedermera Bokvägen för middag på Max, där det efter mycket om och men bestämdes bio i Hässleholm. (Till Maddish stora lycka...)
Spontanitet när den är som bäst liksom.

The Last Airbender blev det, billigt som fan. Och jag gillar ju Shyamalan. Sen blev vi förföljda av polisen och körde hem i en totalmörk skog, det var mysigt. Tack!

  
Vicky: "Alltså, om den lilla kineskungen inte är söt nu Mikaela, då är du fan skyldig mig en bio!"


So another day is passing by...

... as the sand in a... eh... Fia?

Gårdagen spenderades iallafall på allra bästaste, mest effektiva sätt. Jag och A bottnade med hembakta scones innan vi kröp upp i soffan och mjukstartade vårt pluggfestande. När klockan började närma sig 12 var det dags för Rosegarden-lunch, och därefter tog vi en snabb fika med de andra på Duvan, innan vi radade upp datorer och anteckningar för ett eftermiddagsrace. 2 1/2 timme senare ansåg vi oss klara för dagen, fixade några ärenden och åkte hem.

Kvällen spenderades hos Josse, där ett tillfälligt 4-stjärnigt spa välkomnade oss. Kvällen kom och gick med bubbel, massage, ansiktsmasker och andra behandlingar innan vi åkte hem vid 23. Tack Josse!
(Sen tog vi en öl på Banken med killarna och tittade på fjortisar en stund.)

Förbättringar på undertecknad: Nyfärgade ögonbryn och -fransar. Lena fötter. Utknakad rygg. Peelade händer och läppar. Ren och portömd i ansiktet. Glad i själen.

(Men Jocke Med Kniven är död.)

Tack brudar!


Vägen till en kvinnas hjärta går genom magen.


M: - Blev det ingen spinning?

Jag: - Nä.

M: - Har du lagat mat?

Jag: - Nä.

M: - Ska vi hämta mat idag?

Jag: - Ja.

M: - Pizzerian?

Jag: - Exakt.


Puss på dig, min prins!


pappa!

Idag fyller världens finaste, lugnaste, snällaste pappa hela 49 år, och han är världens finaste, lugnaste, snällaste pappa just för att han aldrig går i taket, för att han älskar oss och för han alltid ställer upp. Han har inte haft det särskilt lätt med oss och har nog slitit sitt hår både en och 73096 gånger i rädsla för att allt ska gå åt helvete, men han har ändå fortsatt som stöttepelare och bollplank vid nästa galenskap, och nästa igen...

Det spelar ingen roll om det handlar om att skjutsa till flygplatsen mitt i natten (och sen skicka ett lugnande sms till sin flygrädda dotter), fixa finfin pappafrukost en bakissöndag eller komma till undsättning som ett skott med utsträckta armar när man ringer och gråter - trots att vi haft våra duster älskar vi honom så sinnessjukt mycket för att han är just den lugna, oroliga, jordnära pappan som alla borde få ha. (Trots att man kanske bör lämna rummet när han börjar svära...)



Grattis på din dag älskade pappa!

Tack för allt du gör för oss och för att vi får ha just dig och ingen annan till vår alldeles egna pappa, svärfar och morfar.
Vi älskar dig!


strange things.

Vissa saker är konstiga. Rent av oförståeliga.

Som att sitta vid ett bord med en annan människa. Bara sådär.
Samma människa som man suttit med vid ett annat bord 2 år tidigare. Annat bord, annan stad, annan plats.
Samma människor. Vid ett bord.

Helt sjukt. Men så fruktansvärt roligt. Vissa människor fastnar. (Resten klänger jag mig desperat fast i själv.)

100% ärlig

Jag är så fruktansvärt trött, trött ända in i själen, och vill helst av allt lägga mig och sova tills jag dör. Typ.
En (eller tre?) avgörande anledning(ar) till detta är dock så jävla simpelt som kombo av en dålig dag, för mycket tid att tänka och för färgstarka minnen som fortfarande svider.

Och efter att ha ventilerat gamla kaosartade tankar med fröken Fis slog det komiska mig rakt mellan mina oplockade ögonbryn. Och häng med här nu, för it will be ugly:
Det enda misstag jag ångrar här i livet är också det enda jag ställer min fulla ärlighet i, det enda jag fortfarande ältar - och ändå, det enda som inte verkar vara värt att släppa. Min ärlighet är inte piss värd om ingen intresserar sig för den.

Jag har försökt. Försökt och försökt och försökt.
Det är inte jag som gör det svårt.

Tonåring

För övrigt fyller vår lilla sparv till lillebror hela 13 år idag. TRETTON ÅR.

När han föddes var han 3 månader för snabbt och inte ens 900gram tung. Såg ut som en Barbie, tyckte jag. Och det ska alltså föreställa 13 år sen.

Mygod.

Slentrian, vad är det?

Tisdagskväll. Jag och darling sitter bänkade vid köksbordet, vid varsin ände, framför varsin laptop.
Var och en djupt försjunken i sin egen skärm. I bakgrunden, highlights från matchen.

Nä fy tusan. Nu får det minsann bli lite qualitytime innan sängen. Såhär kan vi ju inte ha det!

(... Och nu startade han kärleksballaderna, skönt att vi ligger på samma våglängd iallafall. Leve kärleken!)

Så vet du att han älskar dig:

- Han har tacos färdigt och klart när du drypandes av svett kryper hem från ett hårt pass på gymmet
- Han lämnar er parkering till din bil trots att han kommer hem först, och ställer sig självmant på parkeringsförbudet område

check!

Surprise

Kvällen hos Lotta och Henrik var trevligare än vanligt. "Världens lyckligaste par" skrev Lotta när hon skickade länken till bröllopsbilderna och jag kan bara hålla med. Det strålar verkligen från dem båda och jag är sååå lycklig för deras och deras framtids skull!




Nu blir det snart jobbet, jobbar till 14, sen hem, kanske powernap:a en stund - sen 50årstjofräs i Åhus. Tråkigare lördag kan man ju ha.

Och jag kanske vill kika lite på bröllopsklänningen. Kanske.

Jag är ju bara så jävla blödig. Palla gråta till vår KRONPRINSESSAS bröllop, liksom?


Lite halvtaskigt inklippt från Fejjan:

Mikaela Nilsson Mikaela Nilsson pustar ut.

Martin Persson och Amanda Lundberg gillar detta.
Martin Persson Martin Persson  Soffan, The Mentalist och vin?
Mikaela Nilsson Mikaela Nilsson shit. känner du mig eller?
Martin Persson Martin Persson Har stenkoll.

RSS 2.0