Vi studenter fick reda på det redan igår. Idag outade dock vårt kära Kristianstadsbladet den trista nyheten, så det känns som att bomben kan släppas.

Socionomprogrammet i Kristianstad miste igår sin examinationsrätt. De åtgärder Högskoleverket krävde vid den underkända inspektionen för snart 2 år sedan bedöms inte ha vidtagits och igår drog Högskoleverket alltså in rätten att examinera socionomer. Done. Finito. Slut.

Det här påverkar lyckligtvis inte oss som väl är inne i systemet, men det är riktigt trist att Kristianstad, vars socionomutbildning är riktigt ung och borde ha mängder av möjligheter, tvingas lägga ner en så pass viktig utbildning efter så kort tid och så få examinationer. Men å andra sidan kanske det säger en hel del.

Att gå ut i arbetslivet och svara "Kristianstad, som hade examinationsrätt i 4 hela år" på frågan om varifrån man fått ut sin examen känns ju kanske också lite sådär. Den redan låga statusen känns... ja, känns rätt befogad just nu.

Men visst. Självklart finns det positiva aspekter av eländet också, som min fina M uppmärksammade mig på. Oftast är det jag som står för den orubbliga optimismen i vårt förhållande, men de gånger som min avtar - de gånger kickar M:s in automatiskt och räddar. Och enligt vår kära fru Krantz uttryckte det är det ju faktiskt den bästa utbildningen i Sverige vi får. Och den ska vi vara stolta över. Och så länge hon ler finns det ingen anledning till oro.
Att HKR är det enda lärosätet av de vid inspektionen underkända som inte lyckats fixa kraven - det ville vår kära programansvarige inte riktigt berätta.

Usch, vilket tråkigt inlägg det blev. Tråkigt inlägg om tråkiga nyheter.

Här kan ni läsa vad skolan publicerat om händelsen.

Och eftersom min käre far ansåg sig skyldig att påminna sin dotter (som kanske inte verkade sådär hemskt stressad över juridiken egentligen?) om att den 4 november, det är ju om tre veckor redan.

Tack pappa.

Som en blixt från klar himmel insåg jag alltså att det inte alls är "typ två månader" kvar, utan att det gäller att sätta lite fart om det här ska gå vägen. Och plötsligt var civilrätt inte alls lika intressant längre.

Så nu blir det sconesfrukost, Rosegardenlunch och plugga-hela-dagen med fröken Jönsson. Hoppas på några kilo klokhet tills ikväll.

Gud vad roligt det kan vara att gå i skolan! De senaste dagarna har jag skrattat så jag gråtit trots att vi stackars studenter sitter inlåsta i en datorsal med dålig luft, en massa statistik och en B-uppsats.

Såhär roligt ser vårt SPSS-dokument ut förresten:

                              

Lägg därtill en sextrakasserande Jenny, en matsuktande Simon, ett antal låga skämt och glädjetårar och anger management och förvirrade diskussioner och barndomsminnen och fnissattacker.
There we are!

Simon: - Ameh! Jag fattar väl att jag är starkare än Mikaela iallafall!
Jenny: - Jaså?
Simon: - *skrattar rått*

Dumdidum! Hittills flyter det på! Hur jag ska tömma lägenheten tills på måndag morgon är numera det enda småakuta problemet jag verkar ha här i världen. Och värre kan man ju ha.
Vår uppsats? Den blir awesome! Hur kan den bli annat liksom?
Och ikväll ska vi käka gott. Jag vet till och med vad jag ska ha på mig! Odds för det, någon?

Någon som råkar vara grym på SPSS? Jag har aldrig använt programmet, mina kära groupiesar som var med på genomgången av det fick inte lära sig nåt vettigt - och nu ska vi redovisa vår B-uppsats i detta jävla mög-påfund.
Gratulerar, groupiesar. Här kommer det, problemet vi (läs: jag) bara väntade på eftersom vi varit så duktiga hittills.
Beware.

Njae.
Lite lunch på detta och återuppta slagsmålet mot SPSS om nån timme igen, med hjälp av Djurfeldt? Okej'rå.