Idag fyller världens finaste, lugnaste, snällaste pappa hela 49 år, och han är världens finaste, lugnaste, snällaste pappa just för att han aldrig går i taket, för att han älskar oss och för han alltid ställer upp. Han har inte haft det särskilt lätt med oss och har nog slitit sitt hår både en och 73096 gånger i rädsla för att allt ska gå åt helvete, men han har ändå fortsatt som stöttepelare och bollplank vid nästa galenskap, och nästa igen...

Det spelar ingen roll om det handlar om att skjutsa till flygplatsen mitt i natten (och sen skicka ett lugnande sms till sin flygrädda dotter), fixa finfin pappafrukost en bakissöndag eller komma till undsättning som ett skott med utsträckta armar när man ringer och gråter - trots att vi haft våra duster älskar vi honom så sinnessjukt mycket för att han är just den lugna, oroliga, jordnära pappan som alla borde få ha. (Trots att man kanske bör lämna rummet när han börjar svära...)



Grattis på din dag älskade pappa!
Tack för allt du gör för oss och för att vi får ha just dig och ingen annan till vår alldeles egna pappa, svärfar och morfar.
Vi älskar dig!