Att lämna avtryck på kontoret #1
Eftersom jag spenderade kvällen hos farmor och hade full koll på vad jag skulle baka här ikväll stressade jag lagom och kom inte hem förrän först för någon timme sen. Jag hade ingen brådska, kladdis går ju snabbt i ugnen och jordnötterna till Snickerstoppingen hade jag tro't eller ej varit så fantastiskt förutseende och plockat på mig på Maxi redan igår. Plockar fram och ska börja baka - ingen kakao. Det är liiide svårt att göra kladdkaka utan kakao. Flippar ändå inte ut än, utan går lugnt till kylens hemliga fack (läs: chokladgömma) för att använda mig av den mörka choklad jag alltid har hemma för ev. krissituationer, d.v.s. kakaobrist eller akut PMS. Ingen choklad. Det är liiiide svårt att göra kladdkaka utan vare sig kakao eller choklad. Så långt med knäna kan inte ens jag trolla.
Aja. Man är väl coach. Utbildad i att se möjligheter istället för hinder. Vi gör en paj istället, tänkte jag. Inga havregryn.
Okej. En vanlig jävla banankaka då? Inga bananer. Sockerkaka? Inget citronskal.
Bestämmer mig slutligen för muffins på de stackars sönderfrysta bären som fortfarande ligger och skriker efter hjälp i frysen. Hallonen har smält ihop till en enda bärisglass. Inga problem, sa coachen. Och körde in skiten i micron.
Frosting måste man ha. Tur att jag har mascarpone i kylen. Alltid redo, vetni. Mascarponen gammal.
Jaja. Lite crunch på toppen bara då. Lättare att transportera då också. Skitbra. Smör, råsocker, havregryn... eh. Just det. VADFANHARJAGHEMMAEGENTLIGEN? Men okej. Lite müsli då. Same shit.
Om jag tänker låtsas som att det hela tiden var meningen att bjuda på sönderfrysta bärmuffins med müsli imorgon vid fikan? Maybe.
Cevapcicci-minnen
Det är fortfarande den galnaste semestern jag varit med om, på så många sätt, och den lämnade många minnen med varierande trevlighetsgrad efter sig.
Vi bodde på ett all inclusive-hotell ute på vischan utanför Dubrovnik och blev vänner med ett gäng kriminella göteborgare som vi hängde med större delen av veckan. Vi solade och badade och åt och på nätterna festade vi med den inhemska befolkningen på den enda puben i området där vi redan efter två nätter inte längre behövde betala för drinkarna. Det var här jag och Marie ramlade rakt ner i stenplattorna - jag kan fortfarande höra smällen i mitt stackars bakhuvud - och Emelie klädde av sig i skyltfönstret. Det var här vi skulle bräcka killarna i biljard - never happened - och lära Zlatko säga "Skål tamejfan" - did happened - och krossa ölglas så de exploderade och regnade ner mot marken som glassplitter. Blodbad och spruttårar och hångel. Sen gick vi och nakenbadade i hotellpoolen mitt i natten.
Alltså, jag svär. Kroatisk sprit är nåt särskilt.
Jag kan fortfarande inte dricka Gin&Tonic igen.
Men iallafall. Vi åt cevapciccis tills vi storknade. De serverades med flödiga pommes, ajvar och finhackad rödlök - och det var så jävla gott! Som vanligt kan man ju inte återkalla den exakta smaken hemma, men jag tycker om cevapciccis ändå. Såhär gör jag mina:
- Hacka en gul lök tillsammans med 2-3 klyftor vitlök. Blanda i nöt- eller lammfärs (ca 600g till 4 pers), ett ägg, ev. lite ströbröd och så alla jäkla kryddor: salt, svartpeppar, chilipulver, spiskummin, koriander, ingefära, hackad persilja och en smula gul curry. Blanda ihop och låt stå 10 min.
- Forma små avlånga korvar av färsen och stek på medelvärme i olivolja.
- Servera med finhackad rödlök (massor), ajvar (en del), strimlad isbergssallad (lagom) och hemgjorda, tunna pommes frites.
Porr för en matnörd
Alltså. Jag älskar mat.
Så är det.
Jag älskar således också alla sorters kokböcker. Matbloggar. Och mattidningar.
Men det finns ingenting, mina vänner, ing-en-ting, som kan mäta sig med Elle Mat&Vin. Mattidningen above them all och som Gud glömde och som undertecknad stiftade bekantskap med först efter jul, som en julklappsprenumeration från systrami med familj och så vidare. My god.
Jag önskade mig en förlängning redan i födelsedagspresent.
Stön, dregel och allmän vällust är inte ovanligt förekommande när nya nummer anländer. Inte alls, faktiskt.
Layout, reportage, recept och bilder som får en att drömma om ett megastort kök, all världens senaste köksredskap, en miljon eller två (för att bättra på och uppdatera ovan nämnda kök med rätt tillbehör naturligtvis) - och kanske en sambo som vågar smaka på mer än han känner till sen innan...
Bästa!
Storkoksrecept
Husmor är på G ibland! Och hon älskar pasta, minns ni? Här är några skitbra storkoksrecept för fullspäckade dagar som typ Kristianstadsdagarna eller bara andra köriga dagar. Som vanligt är det minutiösa mått som gäller (HAHA!) och alla tre blir bara godare ju längre de står. (Ja, kanske inte i en hel vecka, men ni fattar!)
Idag har jag t.ex. gjort en STOR ugnsform lasagne. Jag älskar lasagne:
Jag steker upp en massa köttfärs i olivolja ihop med mycket hackad lök och många finrivna klyftor vitlök tills det blir genomstekt. Sen häver jag i krossade tomater och tomatpuré och låter det koka ihop lite. Kryddar med salt, svartpeppar, lite chili, balsamico och basilika. Mycket basilika.
Sen gör jag bechamelsås! Eller ostsås, beroende på hur mycket ost som behöver bli uppäten ASAP. D.v.s. smälter smör (once again: aldrig margarin) och vispar ner mjölk som jag shake:at med mjöl och låter såsen koka upp till rätt konsistens. Blir den för tjock späder man med vatten, blir den för tunn öser man på mer mjölblandning (eller grädde!). Krydda med salt och vitpeppar. (För ostsås: häv i riven ost innan du kryddar och låt smälta.)
Varva lasagneplattor med köttfärssås och bechamel i så många lager som plattorna och såserna räcker helt enkelt. På de översta plattorna häller man den sista bechamelsåsen och massor av stark riven ost. Eller mozzarella. Eller parmesan. Jag gillar som sagt kylskåpsrensningar.
In i ugnen, 200 grader i 35-40 min. Låt vila 10 min innan servering.
Har man en påse tomater som börjar bli dåliga måste man göra tomatsås:
Då hettar man upp en djup stekpanna med massa god olivolja och fräser många klyftor vitlök i det. (Och finriven gul lök om man vill ha.) Sen häver man i de hackade tomaterna - eller färdigkrossade på konserv - och smaksätter med tomatpuré, chili och MYCKET basilika. Har man andra örter ska man slänga i så mycket man kan.
Späda med vitt vin kan man göra här. Vin är en jävla bra grej.
Sen ska tomatsåsen koka läääänge, ju längre den kokar desto godare blir den. Späd efter hand som vätskan kokar undan med kycklingbuljong (vatten+buljongtärning eller fond). 2 timmar brukar bli super. Smaka sen av med salt, färskmalen svartpeppar och - om man heter Mikaela - lite mer vin.
Servera med nykokt spaghetti (såsen kan stå i kylskåpet och värmas upp under omrörning) och ett berg av parmesan.
Eller så gör man som jag gjorde idag, och tömmer frysen för att få in rårörd jordgubbssaft och passar på att rensa kylskåpet samtidigt. Då kan man göra en god kycklingsås:
Fräs strimlad kyckling i olivolja tilllsammans med en finhackad lök och pressad vitlök. Tillsätt strimlad squash och slå på lite vatten när kycklingen fått färg. Låt koka ihop med en buljongtärning.
Slå på grädde, några rejäla slevar pesto och koka upp på nytt. Krydda med salt, lite chilipeppar och timjan. Koka tills kycklingen är genomlagad och konsistensen precis lagom simmig. Servera med nykokt penne eller tagliatelle och - självfallet - rostade pinjenötter och färskmalen svartis.
En alternativ smaksättning till kycklingen är om man har en bit god mögelost i kylen. Då ersätter man peston med den, och timjan med persilja. Tomatsåsen kan dessutom användas till hemgjord pizza eller som grund i köttfärssås.
Bara så ni vet.
PASTA
M:s absoluta favoriträtt, next to oxfilé, är den pastarätt vi ätit ikväll. Spaghetti, grädde, bacon och ost. Och lök. Nyttigaste ever!
(Nja. Kanske inte. Men det tar ca 7 minuter att laga, det är det enklaste som finns - och det är ju så barnsligt jäkla gott.)
Och så slår det mig att alla mina pastasåser består av en grund på grädde och lök. Och ingen jäkla mellangrädde eller Minimat. Riktig vispgrädde ska det vara! (Och man steker i redigt smör, punkt och slut.)
Sen kan det variera. Och är man en pastalover OCH såsnörd så kan det mesta slinka ner. Som tärnad kycklingfilé och pesto. Eller strimlad fläskfilé, zucchini, paprika och ädelost. Eller kyckling, röd paprika och massa gul curry - och ett berg av salta jordnötter på toppen. Eller den franska kycklingsåsen med strimlad kyckling, riven morot, dijonsenap och lite curry. Nomnomnom.
Och om man trots allt är stark nog att motstå en rykande tallrik perfekt nykokt spaghetti, eller en kastrull med färsk fettucine, så kan man ändå köra LCHF och bara äta sås. Men då måste man slicka tallriken. Mer sås åt folket!
Huvudregel: Ju tunnare sås, desto tunnare pastasort. Tjock, matig sås = kraftigare pasta.
