Har varit på afterwork med min härliga arbetsgrupp! Jag har blivit fastbunden i stolen, utfordrad med Jägermeister och utsedd till lussekandidat i årets luciatåg. Kan bara le åt alla härliga människor jag får jobba med vareviga dag, vilken tur jag haft! Kommer lida av diverse halsbölder orsakade av hyena-, gris- och panikskratt vid årets slut - och det med glädje, kan jag meddela. (Se till att påminna mig om detta nästa gång jag får problem med halsen, tack.)

Snälla tid, gå lite långsammare! ♥

Igårkväll bjöd pappa familjen till ålagille i Yngsjö för att fira sin 50årsdag på måndag! Jag har aldrig varit på ålagille innan, inte ens ätit ål tillagad på något annat vis än rökt. Och jag säger då det. Vi fick sååå mycket mat! Och allt var riktigt gott! Och ålaboden vi satt i var såå mysig!
Vi började med att skåla för födelsedagsbarnet ute i sanden på stranden innan vi tryckte in oss i det lilla överbelamrade kyffet till ålastuga. Första rätten var just rökt ål med grovbröd och äggröra. Den följdes av kokt ål med potatis och senapssås - överraskande gott! Redan här började vi bli mätta, pappa fick öppna paket och vi andra sjöng vår egenihopkomponerade Mats-sång. Blev riktigt uppskattat! Efter pausen var det dags för stekt och sen fläkt ål, med potatismos och sirap. Slutligen fick vi in fyra luade ålar på ställning, som vi fick klippa med järnsax och äta med bröd och smör. Hela middagen tog fem timmar och avslutades med kaffe och äppelkaka. Vi behöver aldrig mer äta mat.

Idag ska jag iväg och säga hejdå till en fin vän. Det är inte lika roligt.

 

 

Död åt den gubbjävel som satt bakom mig på matchen i söndags och bara kände ett trängande behov av att hosta upp hela sitt maginnehåll i nacken på mig ca 1 gång/minut!
Nu är jag snuvig och hängig, och igår gick jag med huvudvärk från lunch som envist höll i sig och som på kvällen eskalerade i ett migränanfall. Har fortfarande lite känningar idag, men får försöka dricka mycket och stänga dörren till mitt rum så onödiga ljud försvinner. Försöker ju hålla mig borta från värktabletter, och då är det inte så mycket mer att göra än att skylla sig själv och låtsas att det regnar. Seeeer inte, höööör inte...

Mot bussen med stora koftan, tevattnet får forsa idag!

Jag har haft en jättehärlig helg och verkligen njutit både av sovmorgnar och fint sällskap! Nu välkomnar vi en sprillans ny, härlig höstvecka med allt vad det innebär och försöker hålla fast i dagarna.
Pigg och utvilad med hembakt bröd i magen, nu kör vi!

Åh, jag är så glad! Stannar upp emellanåt och riktigt kommer på mig själv med att vara så jävla överglad över egentligen ingenting. Folk kanske gör rätt när de undrar varför jag alltid ler, jag vet ju fan inte ens själv.

Efter en tuff men otroligt lärorik vecka på kontoret (och ja, en medvetslös powernap på det...) mötte jag upp fina Madde på stan för en sen fredagsfika på Bagels igårkväll. Kaffe är viktigt! När jag kom hem stod min fina man och stekte entrecôte och luftade rödtjut. Min prins! Vi slocknade gott efter middag och lite spel och imorse for jag upp ur sängen 05.55 - alltså fem minuter innan alarmet sätter igång - och hann halvvägs genom hallen innan jag kom på att det var lördag...
Alltså. Lördagssovmorgon och jag har sån jävla energi och humöret är på topp! Snart blir det lunch på stan med min vackra namne, en coachingtimme på det och resten av helgen skall gå åt till bakning, fönstertvätt (here I go again, vadslagning på den?) och analysskrivande. Var rädd om tiden!

Mitt främsta livsuppdrag just för tillfället är att införa en hederlig och ovärderlig fredagsfika på kontoret. En genuin Mikaela-fredagsfika, så att de förstår att jag är helt med på stuket att kaffe är det viktigaste i socialt arbete och sådär. Och för att lämna avtryck. Och för att få fredagsfika själv.

Eftersom jag spenderade kvällen hos farmor och hade full koll på vad jag skulle baka här ikväll stressade jag lagom och kom inte hem förrän först för någon timme sen. Jag hade ingen brådska, kladdis går ju snabbt i ugnen och jordnötterna till Snickerstoppingen hade jag tro't eller ej varit så fantastiskt förutseende och plockat på mig på Maxi redan igår. Plockar fram och ska börja baka - ingen kakao. Det är liiide svårt att göra kladdkaka utan kakao. Flippar ändå inte ut än, utan går lugnt till kylens hemliga fack (läs: chokladgömma) för att använda mig av den mörka choklad jag alltid har hemma för ev. krissituationer, d.v.s. kakaobrist eller akut PMS. Ingen choklad. Det är liiiide svårt att göra kladdkaka utan vare sig kakao eller choklad. Så långt med knäna kan inte ens jag trolla.
Aja. Man är väl coach. Utbildad i att se möjligheter istället för hinder. Vi gör en paj istället, tänkte jag. Inga havregryn.
Okej. En vanlig jävla banankaka då? Inga bananer. Sockerkaka? Inget citronskal.
Bestämmer mig slutligen för muffins på de stackars sönderfrysta bären som fortfarande ligger och skriker efter hjälp i frysen. Hallonen har smält ihop till en enda bärisglass. Inga problem, sa coachen. Och körde in skiten i micron.
Frosting måste man ha. Tur att jag har mascarpone i kylen. Alltid redo, vetni. Mascarponen gammal.
Jaja. Lite crunch på toppen bara då. Lättare att transportera då också. Skitbra. Smör, råsocker, havregryn... eh. Just det. VADFANHARJAGHEMMAEGENTLIGEN? Men okej. Lite müsli då. Same shit.

Om jag tänker låtsas som att det hela tiden var meningen att bjuda på sönderfrysta bärmuffins med müsli imorgon vid fikan? Maybe.

Den här veckan går om möjligt än mer i lärandets tecken än förra. Framförallt lär jag fantastiskt mycket om mig själv.
Jag har sett de berömda bakbundna händerna. Jag har känt den berömda maktlösheten, när det inte längre finns några möjligheter kvar. Men jag har också den stora äran att få dela mina dagar med de berömda fina människor som är precis på rätt plats här i världen, som ser möjligheter och som gör den sedvanliga kritiken helt uppåt väggarna.

Läraläralära! Jag insuper allt jag kan. (Och nu är det tre kollegor som frågat varför jag ser så glad ut. Jag brukar svara att jag inte har något att vara ledsen för.)

Och ikväll ska jag till farmor! ♥

Godmorgon! Jag har tagit lite sovmorgon idag! :) Åker med min kära handledare istället för bussen, och med tanke på att jag slocknade som ett ljus framför tv:n kl 19 igårkväll behövde jag nog det. Vaknade halvt medvetslös vid nio och stupade i säng.
Det blir 11 timmars sömn. Shitpommfritt. Sömn-Mikaela.

Och M har fortfarande inte tagit hem vår kaffebryggare.

Jag har tassat på lätta fötter och väckarklockan hinner knappt komma igång ordentligt innan jag är uppe. Det gäller att lura det där lilla mjuka djuret som bara vill kura ihop sig i sängvärmen och somna om...

Ny vecka på kontoret!

Åh, hela lägenheten doftar gudomligt av frukostbullarna som jag bakade tidigare! Med tanke på att min käre sambo är inne på sin tredje - till middagspastan - får receptet nog bo kvar hemma hos oss... Yoghurt, nötmjöl, linfrön, sesamfrön, solroskärnor och rågmjöl - gottigott!

För övrigt tog frysfanskapet 2 timmar att avfrosta. Nu har vi ett isberg i duschen. Riktigt illa.

Måndag igen, och jag undrar mest vart tiden tar vägen. Jag vill hitta den, spara den till min, rulla ihop den till en boll och trycka ner den i en gammal urdiskad marmeladburk med aluminiumlock, stänga snabbt så den inte flyr.

Veckan har spenderats på min härliga praktikplats, allt känns toppen och jag har lärt mig mer om socionomyrket på dessa få dagarna än under hela min utbildning. Hösten kommer knappt hinna flämta förbi...
I fredags gick tåget mot Skillingaryd 05.30 på morgon, jag kånkade med kudden och storväskan och mötte upp fina Therese med racerbilen mitt i de vackra Smålandsskogarna. Under vägen hann vi fly från polisen inte mindre än tre gånger (jag körde), stoppa upp halva Stockholm på en parkeringsplats i desperat letande efter tampong i baksätet (jag körde), backa i McDriven - twice - (jag körde) och även bränna förbi de värsta Stockholmsköerna i trängande behov av att finna en toalett genom att ta bussfilen. Ja, det var jag som körde. Men det var inte jag som vände på motorvägen utanför Uppsala, det var det ICKE. Kommer sakna våra galna bilfärder genom halva Sverige (och andra halvan genom att köra vilse i den första.)

Helgen har varit tung och krävt mycket energi. I lördags satt vi ute och grillade under stjärnklar himmel i starkt månljus och pratade missbruk och sjöälvor innan läggdags - så märklig känsla att jag snart ska behöva ta farväl av dessa människor som jag kommit att tycka så mycket om.

Det var hur som haver såå skönt att efter 7 1/2 timmes resväg i 4 olika fordon äntligen få komma hem igårkväll, pussa lite på M och störta halvt medvetslös i säng. Idag har jag tagit ledigt från kontoret och ämnar bara vara. Och kanske städa och tvätta och baka bröd också. Frosta av frysen. Handla.

Många tankar såhär efter näst sista utbildningshelgen, givande som tagande. Om en månad är jag utbildad coach!

Något av det galnaste jag varit med om är helt klart att få ett C (=VG) på min examinerande hemtenta om riskinsatser jag ojade mig för att jag inte skulle fixa eftersom jag inte visste vad jag själv skrev om. Helt jävla sinnessjukt, öppnade betygsdokumentet tidigare idag och kunde inte sluta panikskrattgråta av lättnad och förvåning. Fy fan så gött! Ser fram emot kommentarerna som kommer till examinationen i veckan, sen kan jag lägga till Sociologi - Samhälle, risk & miljö i CV:t... Galet!

Tidig sänggång idag för tidig avfärd imorgon! Jag preppar med matlådor och tågtider och diskmaskin och rundar av söndagen med lite fixande och trixande efter kvällsfika hos syster och Daniel. Känner mig totalt nollställd inför imorgon - har absolut ingen aning om vad som komma skall känns det som, så ingen anledning att nervösa sig. Är riktigt jävla taggad däremot - detta har vi sett fram emot sen vi satte våra söta små asses i föreläsningssalen den där 1 september 2009! Tut tut! (Nu kör vi!)

Sommaren är officiellt slut och över, och min absoluta favoritårstid är hjärtligt välkommen med sitt intåg! Första veckan i skolan har avklarats och nu vänder vi således blicken mot 6 månaders praktik - imorgon sätter jag för första gången min fot på mitt alldeles egna kontor och sållar mig till mängden med nio till fem-jobb med leende läppar och glatt hjärta.

Jag älskar hösten! Den känns i luften och i solen och i blåsten nu, och jag myser bara på tanken kommande månader med tjocktröjor, raggisar och mörka morgnar. Hösten som kommer bjuder dessutom på ytterligare roligheter: älskade pappas 50-årsdag, London med Emma, livscoachdiplomering i oktober, konsert med fina Jenny och däremellan; massa äventyr, biobesök i mängder, middagar med mina fina, kvällskaffe i stearinljussken, huttrande morgnar på busstationen, goa helger, härlig vardag och så småningom: advent, lucia och jul.
Prassel, prassel, sa löven. Hejhej, sa jag.