Nu är det officiellt.

Här kommer jag spendera sex av mina helger mellan februari och oktober nästa år. Jag är anmäld och intagen, så om ingenting oförutsett händer, kommer jag om ungefär ett år - förutom socionomstuderande - även vara utbildad, certifierad livscoach. Bitarna har fallit på plats och jag är så jäkla glad åt detta just nu, inte minst över min andra hälft som alltid ställer upp på mina galenskaper. Tack för att du finns, mitt hjärta!

(Dessutom behöver jag 60 timmars dokumenterad coaching under utbildningen, så ni som är sugna på att testa coaching gratis får mer än gärna hojta till.)

 
                                                   (bild lånad från Livscoachakademin)

Jo'rå, jag lever.

Varför jag gick med på att jobba dag idag har jag dock ingen aning om. Jävla skittenta.

Min fina M är världens bästa. Visste ni det?

Jag har funderat och vridit och vänt på en sak i några veckor; kanske jag inte ska, kanske jag inte klarar det, inte ska väl jag...?

Men nu.
Nu har jag bestämt mig.
Och efter att ha vridit och vänt och diskuterat saken med M, vet jag att han står på min sida. Igen.
Utan hans stöd hade det inte gått.

puss, min prins!

Är hemma och vänder en sväng efter att ha suttit på straffrättsföreläsning hela förmiddagen. Nu ligger lite mat i magen och jag ska dressa om för att svettas ur mig lite magpirr på gymmet med finisMaddis.
I eftermiddag blir det städ och lite mer straffrätt innan darling kommer hem. Häcken full, loving it.

I'm in.

Måndag.
Slå sönder parfymflaska och välkomna en ny vecka.
Plugga sönder huvudet med fina A, kaffevattenlagbokochöverstrykningspennastraffrätt.
Veckohandla.
Åka med M till tippen och tömma släpen.
Spinning med vackra Fia.

Och sen. Färska, kokta majskolvar till middag. Med äkta smör. Och flingsalt.

Förstår inte vad jag fick begreppet "plugghelg" ifrån, men det är ju alltid lite trevligt med positiva tankar! Igår hamnade jag hos Madde efter att ha varit ute i Färlöv och lämnat lite fika till de duktiga byggarbetarna. Madde bjöd på blåbärspaj och fint sällskap av Vicky och Daniel. Tåget lämnade sedermera Bokvägen för middag på Max, där det efter mycket om och men bestämdes bio i Hässleholm. (Till Maddish stora lycka...)
Spontanitet när den är som bäst liksom.

The Last Airbender blev det, billigt som fan. Och jag gillar ju Shyamalan. Sen blev vi förföljda av polisen och körde hem i en totalmörk skog, det var mysigt. Tack!

  
Vicky: "Alltså, om den lilla kineskungen inte är söt nu Mikaela, då är du fan skyldig mig en bio!"

En mysig fredagskväll med bowling, mat och underhållning fick följa en mysig fredagseftermiddag hemma hos fina Michaela med te, Ballerina och en nostalgitripp via Flickan vid stenbänken.

Idag måste jag få undan lite plugg innan städning och lite tvätt - ikväll går vi ut!

Fick ett samtal från läkaren idag, provsvaren hade kommit: "Ja... Alltså. Du har ju en rätt grov urinvägsinfektion."
Åhfan. Säger du det?

Fick äntligen lite knark utskrivet iallafall, så jag ska inte klaga. Ordinationen ligger på 3 tabletter/dagen. Lite skadeglad läser jag i bipacksedeln att rekommenderad dos ligger på 2 tabletter. "Vid svåra infektioner" ska man dock ta 3. In your face, Östermalms vårdcentral!

Dessutom har jag äntligen fått mitt efterlängtade mail! Nu ska det bara till lite huvudbry och räknande och planerande och fixande som ska till, sen jäklar. Sen jäklar.

... as the sand in a... eh... Fia?

Gårdagen spenderades iallafall på allra bästaste, mest effektiva sätt. Jag och A bottnade med hembakta scones innan vi kröp upp i soffan och mjukstartade vårt pluggfestande. När klockan började närma sig 12 var det dags för Rosegarden-lunch, och därefter tog vi en snabb fika med de andra på Duvan, innan vi radade upp datorer och anteckningar för ett eftermiddagsrace. 2 1/2 timme senare ansåg vi oss klara för dagen, fixade några ärenden och åkte hem.

Kvällen spenderades hos Josse, där ett tillfälligt 4-stjärnigt spa välkomnade oss. Kvällen kom och gick med bubbel, massage, ansiktsmasker och andra behandlingar innan vi åkte hem vid 23. Tack Josse!
(Sen tog vi en öl på Banken med killarna och tittade på fjortisar en stund.)

Förbättringar på undertecknad: Nyfärgade ögonbryn och -fransar. Lena fötter. Utknakad rygg. Peelade händer och läppar. Ren och portömd i ansiktet. Glad i själen.

(Men Jocke Med Kniven är död.)

Tack brudar!

Jag tycker inte om att gnälla men när jag gör det tar jag i för kung och fosterland.
Jag har så förbannat ont i min stackars kropp. Varför skulle jag tvunget mopsa mig sist jag gick på penicillin och skräna om att högkostnadsskydd, deeet kommer jag minsann aldrig komma upp i?

Nä, var försiktiga med vad ni säger, gott folk. Helt plötsligt är ni pillertrillare och knarkare hela högen, vars enda livsuppgift här i världen är att irritera personalen på Östermalms vårdcentral med att tigga nytt. Sorgligt är det.

Hur som haver.
Plugg. Tvätt. Försöka bota smärtan med en lätt löprunda i det vackra vädret?

M: - Blev det ingen spinning?

Jag: - Nä.

M: - Har du lagat mat?

Jag: - Nä.

M: - Ska vi hämta mat idag?

Jag: - Ja.

M: - Pizzerian?

Jag: - Exakt.


Puss på dig, min prins!

Ett litet utdrag ur min söndag på soffan:

Subjektiv teologisk lagtolkningsmetod, ratio decidendi, prejudikatvärden, bilaterala avtal, ratificering, preambel, nationalitetsprincipen & domicilprincipen, servitutsrätt, sakrättsligt skydd, derivativa & exstinktiva fång, godtrosförvärv, vindikation... Och så vidare.

Och så vidare.

Meeen. Nu har jag pausat för storstädning, Facebook:ande och lunch, så nu går jag på det igen! Lite till ska in.

Och på tal om att sova har det inte blivit mycket av den varan inatt heller. Inte för att jag drömt mardrömmar, eller för att jag inte varit trött. Nädå.
Jag har sån djävulsk UVI så det finns inte. (Om ni ville veta.)

15-20 gånger har jag varit uppe inatt och bara velat lägga mig på golvet och skrika av frustration och smärta. Halv fyra var jag så o-trött att jag seriöst funderade på att stanna uppe och plugga återstoden av morgonen.
Pang boom bara, som vanligt. Ajajaj.

Lite PMS på det, sen kör vi igång söndagen tycker jag. Tjohooo!

Vilken underbar höstdag det verkar bli utanför fönstrena! (Jo, man ser fortfarande liiite igenom dem, så den där fönsterputsningen kan nog dröja en stund till.)

Jag drar till gymmet och preppar för en dag på stan med tjejerna, och ikväll är vi bjudna till fina syster för middag.

Hur fångar ni er lördag?

Ja, och nu när jag ändå står här naken inför alla er som precis fått veta min största hemlighet här i världen, behöver jag inte längre oroa mig för att blogga om det.

Lägesrapport:
- Jag äter allt. Jo, jag gör verkligen det, jag älskar onyttiga grejer. Men jag räknar kalorierna det innehåller och går inte över min dagsgräns - och jag inkluderar motionskalorier.
- Jag tränar 4-5 gånger i veckan - både cardio och styrka.

... that's it. Det här är ingen stor grej. Jag kan liksom inte slänga mig med uttrycket "Jag bantar!" längre. För det gör jag inte. Visst, som sagt, ett par kilo till ska försvinna, men främst är det fettprocenten som ska minska och muskelmassan öka. Och tro mig, då måste man äta. Mycket och ofta.

Det här är ingen stor grej, trots att det kanske verkar som det. Det är ingen stor grej. Okej?

Jag funderar på att spräcka fåfängeaspekten och berätta mer om vikten jag gamblar med för tillfället. Vet att många som kikar in här följde mig då jag viktbloggade (jodå, you name it - I've done it) och jag tycker det är synd att jag själv har såna issues med att erkänna det.

Jag har bantat så länge jag kan minnas. Så är det. Och det hade inte varit hälften så jobbigt om inte alla hade sagt att "amen du som är så smal!", "du kan ju vara glad, du behöver ju inte banta". Nejmentackjagvetdåkanjagjuvräkaimigmatochskitaiattträna. Vissa verkar tro att jag vill räkna kalorier och träna regelbundet för att jävlas. Det gör jag inte. Andra verkar tro att jag genom att berätta att jag tränar eller tackar nej till en fet kaka bara vill provocera. Det gör jag inte heller. (Dessutom äter jag kakor. Men inte varje gång det bjuds, och inte 5 stycken på raken. Längre.)

Eftersom jag har bantat hela mitt liv - har vi fått det utrett nu? - så har jag också testat allt. Viktväktarna, Nutrilett, LCHF, GI - jag har till och med låtit bli att äta (bästa bantningskuren ever), och jag har testat spy (men det gick aldrig bra, jag hatar att spy!).
Så nu vet ni det också.

Den allra största anledningen till att jag har sjuka problem med att erkänna att nej, nu försöker jag vara nyttig ett tag och hitta en livsstil som passar mig, är att alla lägger sig i så förbannat. Tar jag en kaka istället för att låta bli heter det istället för "Amen du som är så smal, klart du ska ha en kaka" helt plötsligt "Jaså, du äter kakor nu? Det var väl på tiden, jag trodde du gick på diet?".
Varför gör ni så? Varför är ni så misstänksamma?

Grr. Jag hade kunnat skriva en roman om vad folk säger och hur jobbigt det är och hur folk reagerar och provoceras - av att jag vill må bra? Tack för den, typ.
"Du som är så smal" - jotack, jag har som sagt superkoll på alla kostråd och dieter som finns, och jag kan inte stoppa en endaste liten grej i munnen utan att fundera över hur pass onyttig den är, klart jag inte är tjock då!
"Du kan verkligen äta allt utan att gå upp i vikt" - nej, det kan jag inte. Verkligen inte. Tänker jag på en pizza så smäller jag upp 2 kilo right a way. Och det är därför jag måste tänka efter.

Sluta. Jag bantar inte längre, okej? Jag vill leva såhär. Jag vill äta ordentligt och ofta, jag vill träna flera gånger i veckan - inte just för att gå ner 579 kilo innan nyår, utan just för att kunna äta den där pizzan, eller den kakan utan dåligt samvete nån jävla gång.
Jag bantar inte längre. Inte i den bemärkelsen ni tror. Visst, för tillfället har jag lite extra koll för att gå ner några sista envisa kilon. Men det innebär inte att jag ska "sluta" när jag gjort det.

Nu är det såhär. Punkt. Jag vill leva såhär. Punkt. Sen får ni ta illa upp om ni tvunget vill lägga energi på det. Jag ska inte behöva be om ursäkt längre.


(shiiiit, vad jobbigt det är att trycka på "Spara & Publicera"-knappen nu. ischpisch.)

När jag tog studenten skalderade jag att jag aaaldrig mer skulle plugga. Hellre jobba på Donken resten av livet, liksom.
Jag skulle nog reda mig. Få in en fot där, flörta in mig där. (Ett halvår tidigare hade jag ju bestämt mig för att åka utomlands och jobba, men då kom ju herr M i vägen helt lägligt och så var det plötsligt inte så intressant längre.)
Och jag jobbade. Aldrig på Donken, men likfan med hamburgare. Med servering. Med säljande.
Jag redde mig. (Fast det var knappt.)
Jag tyckte dessutom det var förbannat roligt. Jag trivdes som fan och njöt av livet.

Trodde jag.

För sen blev jag sjuk. KraschBoomBang trillade jag ihop i bröstsmärtor en kväll. Hjärtat, sa de på sjukhuset. Magkatarr och hjärtflimmer, sa de på sjukhuset. Du är stressad, sa de på sjukhuset. Du kan inte jobba såhär, sa de på sjukhuset.
Jag grät och vägrade, de ryckte på axlarna och sa "Då kan vi inte göra nåt".

Och jag fick mig - som det så nutidsenligt heter - en riktig funderare. Jag gick hem och la mig under täcket. Svarande inte i telefon, gick inte ut, gick inte upp.

En månad senare kraschade jag med bilen. Jävligt lägligt.

Och på den vägen är det. För att göra en lång historia kortare så kröp jag fram under täcket så småningom. Och sökte utbildningar. Och - ännu mer skrämmande - kom in på utbildningar.
Och - mest skrämmande av allt - älskade mina utbildningar. Klarade mina utbildningar.
Och kom så småningom in på Socionomprogrammet i Kristianstad.

Jag kommer aldrig glömma när kanslitanten ringde mig på Sicilien och sa "Du har kommit in som reserv, kan du börja på måndag?"

Och nu? Jag älskar varenda sekund. Jag älskar att plugga, jag älskar socionomlinjen, jag älskar alla underbara människor jag fått lära känna och jag älskar möjligheterna jag ger mig själv.
Och jag kan inte låta bli att tänka: Tänk om jag inte blivit sjuk?


Anyhow. 
Det jag tänkte komma fram till är att jag sugit på en spännande framtidskaramell ett tag nu. Sedan vår vecka på Djerba faktiskt. Jag fick en uppenbarelse, och trots att jag inte riktigt vågat släppa fram trollen i ljuset har de legat nånstans här inne, pockat på min uppmärksamhet.
Idag släppte jag ut dem. För närvarande dansar de lyckodanser i soffan.
Och jag skissar. Åh, vad jag skissar. Jag skissar och planerar och bygger drömmar och luftslott och funderar och kalkylerar tills gånggärnen blir alldeles utslitna.

Det kanske kan bli nåt av mig också. Kanske vågar jag någon gång följa en dröm. Fullfölja den. Överleva den. Och älska den.

                                                             - to be continued -



/yours truly. (Och trollen.)

Ja, vad passar väl bättre att avsluta en härlig helg med, om inte en mysig söndag?
Förutom fredagens utgång som visade sig bli riktigt awesome, blev bakislördagens kväll också riktigt mysig med god mat med min fining och senare några glas vin hos Fisen och Joel.
Idag har vi gjort Nosaby IF:s loppis (inklusive den obligatoriska grillkorven!) och nu står de nybakta cookiesen på svalning och jag ska snart bege mig mot Mörrum för att kolla in fina Jennys nyrenoverade hyyys. Och bli urfattig på inredningsprylar. Mycket viktigt.

Monday tomorrow, och det gör mig inte ett smack. Jag trivs bra här i min lilla bubbla. Jävligt fint serru. Jävligt fint.