I ett heterogent samhälle ter det sig betydligt viktigare att ta extra hänsyn till de individuella, skilda behov som naturligt existerar – i synnerhet i frågor om olika former av risk och riskhantering – till skillnad från den föregående, mer homogena strukturen där allas behov generellt sett betraktades lika. Om befolkningen någonsin varit helt och fullt homogen ter sig visserligen som en tolkningsbar diskussion i sig – i Risker i det moderna samhället diskuterar man hur grupper och individer alltid tillskrivits olika status och olika roller vilket i princip omöjliggör en totalt homogen befolkning då det likväl finns etnicitet, kön eller värderingar som separerar vissa grupper och individer från den totala massan vilket ju bidrar till viss form av heterogenitet. I boken tar man upp homo- och bisexuella samt funktionshindrade som två exempel på grupper som alltid existerat men menar att den stora skillnaden idag är att heterogeniteten är mer synlig. (Olofsson & Öhman, 2008)

   De två stora anledningarna till att denna förändring har skett och insikten om att befolkningen utvecklas till att bli alltmer heterogen sägs vara dels en ökning av den faktiska heterogeniteten som följer ett samhälles utveckling genom segregering, globalisering och diverse andra samhälleliga förändringar samt en ökad medvetenhet inför heterogeniteten i sig och den anpassning som följer med dessa förändringar. (Olofsson & Öhman, 2008)

   Teorin om att dela in synen på risk i objektiv och subjektiv syn är ytterligare ett verktyg att använda i frågan om riskbedömning. Enligt ett objektivistiskt synsätt hade man angripit frågan genom den sanna kunskapen som finns att få om den aktuella risksituationen i sig. Man hade bortsett från de sociala och kulturella faktorer som eventuellt påverkat läget och istället enbart sätt till det mätbara, kvantifierbara. I det här fallet ex. mängden nederbörd, markunderlag, rådande väderlek osv. Enligt det subjektivistiska synsättet hade man sett mer till den sociala omkringliggande faktorn – hur man uppfattar den kunskap och fakta som finns – och här kan man komma in på faktorer som hur befolkningen reagerar och agerar på översvämningarna, vilka insatser som görs osv.

Jorås'att. Om jag förstår hälften? Svar nej. Om jag tror att det har att göra med uppgiften? Ingen aning. Bra låter det iallafall. Och nu är jag fri.

Ligger och vakar över mina snusande tre framför den avslutande Sagan om ringen-filmen. För er som inte visste det är jag ett hopplöst Fellowship-fan av rang (och hade inte bangat en Aragorn mellan lakanen...) och har sett filmerna helt omöjligt många gånger. Första filmen har jag sett 35-40 gånger efter den där svindlande första, i mammas och Michaels sovrum på Daniels VHS-video.
De två tornen och Konungens återkomst har jag sett säkert 20 gånger var, varav 7 gånger var på bio. Poor times... På den tiden kostade Sagan-biljetterna 100 spänn, vilket var mycket i jämförelse med dåtidens normalpris på 75-80 för en "vanlig" biobiljett.

Hur som haver så kan jag nästintill varenda replik utantill, jag viskar världsvant med i linesen när Frodo tar sig in i Bri och får fortfarande kväva en flämtning när Aragorn trillar ner från klippan efter vargattacken. Ryser fortfarande förväntansfullt när han puffar pipa inne på Stegrande Ponnyn och allt Peter Jackson filmar är ögonen som lyses upp av glöden. Grauw.

Sicken nörd jag är.

knark i ögonen. always there.

 



 

Fröken Sandberg och hennes Jesper blev äkta makar under strålande lördagssol i en underbar vigselcermoni och firades sen med en oförglömlig bröllopsfest fylld av glädje, kärlek och skratt. Vackrare brudpar får man leta efter!

Från djupet av mitt hjärta: Tack för att vi fick vara med och fira er helt fantastiskt vackra dag! All lycka till er! ♥

Söta Björn Gustavsson!

Åh! Vårt hem är en salig röra av fuskbygge, smutstvätt och kärlek! Det har gått från ett svart- och vitt-minimalistiskt tråkkyffe till ett mer färgglatt, organiserat kaos.

Vi bor i en liten tvåa med kombinerat kök- och vardagsrum = alldeles för liten plats och noll förvaring. I vårt hem ligger det därför böcker och vetemjöl lite varstans. Vi har barskåp under sängen och extraskafferi i garderoben, massa filtar och växter och kuddar och ljusstakar överallt. Vi har aningens för stora möbler till aningens för liten yta, men allt går och vi lever ändå på balkongen under somrarna. Det ligger alltid kläder i fåtöljen inne i sovrummet och badrummet som en gång var vitt bjuder nu på hårfärgsfläckar och sprucken toasits.
Vi har trivts super i vår lilla lägenhet och trots att det bråkas i tvättstugan och skvallras bland grannarna har vi haft tre otroligt fina år här hemma. Det har skrikits och gråtits och skrattats och pussats. Ätits och sovits och packats och rests iväg från. Kommit tillbaka till. (Och vid kalas och andra firande får vi alltid möblera om så alla får tränga sig plats.)

Böcker. Ljusstakar. Filtar. Kuddar. Mattidningar. Glasburkar. Blommor. Mitt hem är min borg.

Jag har sedan länge insett att det är som ärlig man kommer längst här i livet. Ska man ljuga ska man göra det snyggt, om allvarligare saker än strunt, och inte blanda in nån annan. Eller så ser man till att ge fan i att ljuga helt enkelt. Det är ju också ett alternativ har jag hört.

En svårt psykiskt sjuk man sa en gång till mig: "Den sover gott om natten, som bär på rent samvete." Och det är ju så jäkla sant. Som jag tjatar om titt som tätt är det först när man följer sitt hjärta, sitt förnuft och sin magkänsla som man kommer dit man ska. Min magkänsla är fin, den berättar vilka människor som är goda - och vilka som bara är skräp. Och skit ska skit ha. Men jag börjar bli trött på att alltid ha rätt. Om de fina är det bara härligt, men de elaka - så innerligt trött.

Jag tror stenhårt på att den som behandlar någon annan illa, en dag kommer vakna upp och inse precis vad den egentligen har gjort. Och det kommer slå hårt och svida, oavsett hur. Det är min eviga tröst här i livet. (Och kanske en bit av mitt mörkare, mer hämndlystna jag.)
Det kanske inte händer imorgon, eller ens nästa år - men en dag. That's a promise.

Jag har varit utan mjölk idag. Det är inte riktigt okej. Nog för att kylskåpet är pinsamt tomt som det är - jo, jag lovar! - men mjölk... där går gränsen lite va?
Har trots denna smärre katastrof haft en väldigt trevlig dag i fint sällskap och nu är mjölken åter i kylskåpsdörren. Vad gjorde man när affären stängde kl. 18?

Iskaffet snart uppdrucket. Tack Åsens.

Vi drar till Sandviken! Min barndoms strand med mitt barndoms sällskap, syrran och farfar! Och Marita såklart. Och den brandgula kylväskan.

Blubb!