Mitt främsta livsuppdrag just för tillfället är att införa en hederlig och ovärderlig fredagsfika på kontoret. En genuin Mikaela-fredagsfika, så att de förstår att jag är helt med på stuket att kaffe är det viktigaste i socialt arbete och sådär. Och för att lämna avtryck. Och för att få fredagsfika själv.

Eftersom jag spenderade kvällen hos farmor och hade full koll på vad jag skulle baka här ikväll stressade jag lagom och kom inte hem förrän först för någon timme sen. Jag hade ingen brådska, kladdis går ju snabbt i ugnen och jordnötterna till Snickerstoppingen hade jag tro't eller ej varit så fantastiskt förutseende och plockat på mig på Maxi redan igår. Plockar fram och ska börja baka - ingen kakao. Det är liiide svårt att göra kladdkaka utan kakao. Flippar ändå inte ut än, utan går lugnt till kylens hemliga fack (läs: chokladgömma) för att använda mig av den mörka choklad jag alltid har hemma för ev. krissituationer, d.v.s. kakaobrist eller akut PMS. Ingen choklad. Det är liiiide svårt att göra kladdkaka utan vare sig kakao eller choklad. Så långt med knäna kan inte ens jag trolla.
Aja. Man är väl coach. Utbildad i att se möjligheter istället för hinder. Vi gör en paj istället, tänkte jag. Inga havregryn.
Okej. En vanlig jävla banankaka då? Inga bananer. Sockerkaka? Inget citronskal.
Bestämmer mig slutligen för muffins på de stackars sönderfrysta bären som fortfarande ligger och skriker efter hjälp i frysen. Hallonen har smält ihop till en enda bärisglass. Inga problem, sa coachen. Och körde in skiten i micron.
Frosting måste man ha. Tur att jag har mascarpone i kylen. Alltid redo, vetni. Mascarponen gammal.
Jaja. Lite crunch på toppen bara då. Lättare att transportera då också. Skitbra. Smör, råsocker, havregryn... eh. Just det. VADFANHARJAGHEMMAEGENTLIGEN? Men okej. Lite müsli då. Same shit.

Om jag tänker låtsas som att det hela tiden var meningen att bjuda på sönderfrysta bärmuffins med müsli imorgon vid fikan? Maybe.