Alltså, jag älskar pasta. Jag hade kunnat leva på pasta. Jo, seriöst. LCHF i all ära, men pasta... näpp. Det råder ingen zucchinispaghetti och inget blomkålsmos i världen på!

M:s absoluta favoriträtt, next to oxfilé, är den pastarätt vi ätit ikväll. Spaghetti, grädde, bacon och ost. Och lök. Nyttigaste ever!
(Nja. Kanske inte. Men det tar ca 7 minuter att laga, det är det enklaste som finns - och det är ju så barnsligt jäkla gott.)

Och så slår det mig att alla mina pastasåser består av en grund på grädde och lök. Och ingen jäkla mellangrädde eller Minimat. Riktig vispgrädde ska det vara! (Och man steker i redigt smör, punkt och slut.)

Sen kan det variera. Och är man en pastalover OCH såsnörd så kan det mesta slinka ner. Som tärnad kycklingfilé och pesto. Eller strimlad fläskfilé, zucchini, paprika och ädelost. Eller kyckling, röd paprika och massa gul curry - och ett berg av salta jordnötter på toppen. Eller den franska kycklingsåsen med strimlad kyckling, riven morot, dijonsenap och lite curry. Nomnomnom.

Och om man trots allt är stark nog att motstå en rykande tallrik perfekt nykokt spaghetti, eller en kastrull med färsk fettucine, så kan man ändå köra LCHF och bara äta sås. Men då måste man slicka tallriken. Mer sås åt folket!

Huvudregel: Ju tunnare sås, desto tunnare pastasort. Tjock, matig sås = kraftigare pasta.