Jag har läst ut fantastiska Lasse Weirups Infiltratören idag.

Och först vill jag bara klargöra, att alla som någonsin varit intresserade av kriminologi, Sveriges rättsväsende, poliskåren, gängkriminalitet eller whatever borde springa till närmsta bibliotek och låna hem den här skildringen av den sjukaste brottshärvan ever i svensk historia.
Undertecknad spenderade 99% av läsningen med gapande mun och uppspärrade, skeptiska ögon.

Boken beskriver det som många kallar den smutsigaste skandalen inom svensk polishistoria: historien om Max Åström, en man som i nästan ett decennium infiltrerade brottsliga organisationer på uppdrag av Stockholmspolisen.

Mellan 1996 och en bra bit in på 2000-talet jobbade Åström helt ensam och helt utelämnad till sin handledare vid polisen; sedermera ökände och dömde kriminalkommissarie Olle Liljegren. Tillsammans gillrade de fällor som genererade i att narkotikaaffärer avbröts, vapen omhändertogs och åtskilliga brottslingar sattes bakom lås och bom. Som mest betalades Max Åström med 10.000:- i månaden, men fortsatte trots den låga ersättningen - enligt egen utsago "driven av sitt hat mot narkotikan" - infiltrera, interagera och vara polisen tillhanda som proffessionell insider. Allt detta trots att han aldrig fått någon form av utbildning för den typen av uppdrag, eller ens ha ett eget kriminellt förflutet i de aktuella kretsarna.

I 9 år lade Åström sitt liv i sin handledares händer - för att sedermera uppleva hur denne totalt sålde ut honom i samma ögonblick deras samarbete uppdagades. Max Åström valde då - efter att enbart ha tytt sig till Liljegren under så många år - att berätta om det senaste decenniumets händelser och rättsskandalen var ett faktum.

Härpå följde åtal även mot Liljegren, och ju fler brott Åström tog på sig med hänvisning om att han enbart handlat på polisväsendets initiativ - desto mer lockade han åklagarnas tillit. Hos kriminalkommisarie Liljegren hittades sedermera flera vapen och olika sorters narkotika, och efter en lång och utdragen rättsprocess stod Sverige inför en rekordstor rättshärva, beståendes av lagbrott inom polisens högsta ledning - där stora namn som Carin Götblad, Leif Jennekvist (som ansvarade över mordutredningen efter Anna Lindh) och sedermera avgångna Gunno Gunnmo inte bara framkom i tveksamma utredningar. Dessa skulle även komma att figurera i pinsamheter som "borttappade" dokument, falska vittnesmål under ed, högst tveksamma rättssäkerhetsåtgärder och chockartade domstolsbeslut.

Vad som framkommer i Weirups bok - en fantastisk man och researcher by the way - ger redan efter halva underlag för en grym Hollywoodproducerad actionrulle. Att insiderjobb, mutor och undansopning av bevis förekommer regelbundet inom Sveriges polisväsende är ingenting som är nytt för mig, men att alla dessa gigantiska tveksamheter och sanslösa lagbrott har kunnat fullföljas utan att någon säger sig ha reagerat faller sig högst otroligt.

... En helt galen, sinnessjuk, absurd historia om dagens Sverige helt enkelt. Helt jävla sanslöst.

Jag har fortfarande inte kommit över chocken.

Max Åström betraktas som en av Sveriges skickligaste och bästa infiltratörer genom tiderna.
Idag bor han utomlands under skyddad identitet.