Sen vi kom hem har jag hunnit med en del. Mest trevliga saker, som frukostdejter och kalas, men det jag lyckats med allra bäst är att dra på mig en bihåleinlammation. Och inte vilken bihåleinflammation som helst, mina vänner, ni vet så simpel är inte jag. Jag har lyckats slänga över lite inflammation på öronen också.
Bomber i huvudet, glödande lava bak näsan och i hörselgångarna: fetvadd med brinnande stubin.

Och jag blir liksom bara värsta förvirrad. För jag vet inte hur man gör. Hur gör man när man är sjuk? Jag gnäller och snörvlar och snyftar och gråter för det gör ju så jävla ont, det är så djävulskt frustrerande, det är så himskans enerverande. Jag ringer svärmor sjuksköterska, jag ringer Vårdcentralen, jag lägger huvudet i M:s knä och stönar och stånkar och tycker bara jävligt synd om mig själv.
Småförkylningar, magkatarr och migrän kan jag med. Det har jag vant mig vid. Men sjuk? Det är jag aldrig.
Febern går i taket, ansiktet svullet som en sprickfärdig finne till bredden fylld med var.
Doktorn bekräftar - jag är sjuk.

Penicillin, receptbelagda slemhinnelugnande tabletter, Revaxör i litervis, Ipren, te med honung och så mitt älskade Otrivin Menthol. Välkommen hem, Mikaela. Välkommen hem.