Och eftersom min käre far ansåg sig skyldig att påminna sin dotter (som kanske inte verkade sådär hemskt stressad över juridiken egentligen?) om att den 4 november, det är ju om tre veckor redan.

Tack pappa.

Som en blixt från klar himmel insåg jag alltså att det inte alls är "typ två månader" kvar, utan att det gäller att sätta lite fart om det här ska gå vägen. Och plötsligt var civilrätt inte alls lika intressant längre.

Så nu blir det sconesfrukost, Rosegardenlunch och plugga-hela-dagen med fröken Jönsson. Hoppas på några kilo klokhet tills ikväll.