Vad jag älskar lugnet som möter en när man kommer hem från jobbet såhär dags på dygnet. Diskmaskinen diskad, lunchen för nästa dags dagspass på jobbet står redo i kylen. Äta lite, ströläsa lite bloggar. Duscha. Borde dammsuga, men lyssnar hellre på fåglarna och äter jordgubbar.

Den absolut bästa känslan som finns dock, alla kategorier, är den när man sakta går hemåt kl. 7 på morgonen efter ett krävande nattpass på psyk, gäspar ikapp med att solen går upp och så småningom: kryper ner i sängvärmen bredvid sambon och somnar till fåglarnas kvittrande utanför fönstrena. O-slag-bart, I tell you. Helt jävla oslagbart.