Jag ska inte påstå att jag tröttnat på mitt jobb - långt därifrån - men för tillfället sätter min kärlek till vardagen hjärnspöken i huvudet på mig. Trots att det är juridik som gäller i höst kan jag inte vänta tills det blir svart och grått och stresspluggande igen.
Jag saknar vardagen, min älskade vardag, och att sitta på jobbet vareviga dag där jag har för mycket tid på mig att tänka och fundera ut de mest skruvade tankar är för tillfället inte lika kul längre.

Eller så är jag bara arbetsskygg. Who knows liksom?