Jag gör slut.

Det kan tyckas löjligt, men ibland får man lite perspektiv till sitt liv och den värld man valt till sin. Ett exempel är när någon i ens bekantskapskrets råkar ut för hemskheter - hur tacksam blir man inte över livet när ens vän mister en förälder? Ett annat exempel är att förflytta sig från sitt liv en stund, ta semester från sin värld och spendera lite tid borta från den. Som en veckas utlandssemester. Är man van vid att ha hundra saker att göra varje dag och vara rädd för att ha tråkigt och bara vilja sitta still när kroppen gett upp och inte orkar mer gör en vecka i en solstol rätt mycket för en fundersam fröken Nilsson.

Jag har taggat ner med Facebook en smula. Eller snarare jäkligt mycket. Inte på grund av några etiska eller moraliska skäl (som det kanske borde vara) utan mer om att en vecka utan internetuppkoppling fått mig att inse att jag inte är i behov av att läsa om hur folk spenderar sina frukoststunder eller om hur människor skriker ut om hur otrooooligt lyckliga och glada de är en gång i timmen. Det är inte det den Nilssonska nyfikenheten vill åt och det är inte det jag vill lägga min tid - eller energi - åt.

Det är mycket nu. Om två veckor ska uppsatsen in och det ska samtidigt jobbas järnet på jubbet. Därtill har det hänt andra grejer som kräver fokus och lite oro. Vårdcentralkallelsen som punktligt lades på brevlådan så fort denna djävulskt sjukhusrädda donna fyllt 23 rämmade den senaste tidens press. Och jag gör som min mor - laddar ur och storstädar. Att vara social faller liksom bort mellan dygnets enda 24 timmar. Jag behöver sova också. Och jag prioriterar för kanske första gången att inte vara uppbokad 24/7. Det kommer inte finnas någon fritid, och om jag måste satsa mina 24 timmar om dygnet på måste-saker, så måste jag peta in lite energitankande stunder. Jag gör slut med livet en stund. Hejdå sociala fikor och spontanmiddagar. Hejdå vänner och telefonkontakt. Jag vet att de som orkar bry sig har förståelse. Vi ses igen efter den 8 juni. Och då inbillar jag mig att jag gjort slut med det som tar energi utan att låta mig samla ny.

Vid sidan av detta: Glad. Tacksam. Sorgfri. Njut av dagen, alltid! ♥


Nyladdad!

Sol, bad, skaldjursfrosserier, nyfångad fisk-orgier, njutning, isiga drinkar direkt i solstolen, underbara människor (och en del idioter), båtutflykter och jättesköldpaddor, parasailing och nattbad, iskaffe, frukost på balkongen, brännande sand, luncher i skuggan och middagar på stranden, hamam och turkosblått vatten, shopping, sömn, nattsudd med restaurangpersonalen långt efter stängning, njutning och mindfulness och lycka och minnen och ren och skär avslappning.

Vi har haft en fantastisk vecka. Nu är batterierna fulladdade och några overkligt skrämmande, hektiska veckor ligger framför oss innan vi kan ta sommar som nyexade socionomer! Den här veckan - ovärderlig, för själ och hjärta! Nu kör vi!

                       

kaospaus.

Imorgon vid den här tiden lämpar vi av våra (alltför tunga, det ska erkännas) väskor på hotellet och firar in semestern med en glammig drink innan vi lägger oss i hårda hotellsängar för att orka med en hel veckas sol, bad och avkoppling.

Känner att jag kommer spendera de närmaste dygnen i något slags urladdningstillstånd... En solstol är en go plats att dö på. Åtminstone en stund.

Vi pluggar satan förresten. Och bra går det. Är så förbannat stolt över oss! Nu har vi minsann förtjänat lite sol och värme. Och drinks. Och turkosblått vatten. Och ljumma kvällar. Och god mat.

waaaah. Hej semester! ♥

 

lekande liv.

En så gott som ledig dag och livet leker ikapp med sången i hjärta och bröst! Jag har blivit erbjuden att fortsätta min tjänst i Bromölla på en fast heltidstjänst fr.o.m. juni och det känns rätt sjukt. Sen har jag målat balkongmöblerna och tvättat ett ton kläder, efter att ha börjat dagen med en runda längs Vattenriket med efterföljande cappuccino med syster såklart.
Och städar och plockar och spikar tavlor. Med en riktig hammare, denna gång. Gummiklubban är förvisad till längst in i städskåpet där den får ligga och skämmas tills nån påle behöver slås till eller nåt. Och nu ska jag snart springa några ärenden och leta ramar. Och sen ska jag köpa bubbel. Baka pizza. Och plugga hela kvällen med fröken Jönsson. Kanske kika på taxfree-utbudet? Om nio dagar åker vi. Purrpurr.

---

you said you couldn't live without me - so why aren't you dead?
instead of six feet under you're in someone elses bed
it's just one thing that I can't get through my head
you said you couldn't live without me - so why aren't you dead?

---

(återfall på Bon Jovi. husgudarna! ♥)

omkullsprungen.

Sakta, sakta, kommer vi iordning i vad som redan första natten kändes som vårt nya hem. Efter duktig totalångest är äntligen tvåan färdigstädad och ska lämnas så fort det bara går. Vårt fina hem, så ledsamt att lämna något som betytt så mycket!

Och jag släcker ner hela huset när jag skruvar glödlampor. Tredje dagen utan ström, himskans trevligt. Att spika i betongväggar med en gummiklubba är inte heller att rekommendera, för den delen. Om ni nu trodde det.

Det är hektiska tider, både med jobb och skola och privatliv. (Har jag något sådant? Och vad gör jag i så fall med det?)
Om 15 dagar åker vi! Och - jag trodde aldrig jag skulle säga det här - jag har ALLDELES för mycket kläder. Och skor. Och hur allt fått plats i en liten tvåa, som inte får plats i en 20 kvm större trea med betydligt fler garderober och mer förvaringsutrymmen, det är tamigfan magi.

Jag önskar mig fler timmar på dygnet i fölsedagspaket. Tack.

Ska det aldrig ta slut?

Suck, fortsätter bråka med min gamla lärare från Mittuniversitetet... Bara att bita ihop. Och stånka.

I ugnen står iallafall mitt livs första marängbottnar och gräddas och fröken Nilsson springer rundor som en skrämd iller för att av ömsom nyfikenhet, ömsom skräckblandad panik sticka näsan mot ugnsluckan för att se vad som händer i värmen. Marängbottnarna ska fyllas med hemkokt vaniljkräm - det kan jag vara världsbäst på - och mosade hallon och sen täckas med hallonmousse med vit choklad och jag hoppas på att impa på kollegorna precis lagom mycket imorgon...

Allt ter sig litet övermäktigt för tillfället. So much to do, so little time-style. Det tillkommer liksom grejer hela tiden. Men jag fixar't!

(Och om 23 dagar åker vi!)

(Och jag har köpt VÄRLDENS finaste ugglehalsband idag!)

(Och jag hittade även ett par solglasögon som var fina!)

(Och kanskekanskekanske kan det vara så, att det just i detta nu är på väg lite nya jeansshorts och klänningar och sådär hem till mig. Och kanskekanskekanske kan man hitta ett par skor eller två däremellan.)

En tisdag som en måndag

Ny vecka och tiden springer vidare... Vi har haft en härlig påsk med god mat, flyttstök och familjemys. Nu återgår vi till vardagen en stund och fortsätter nedräkningen - 24 dagar kvar till sol, bad och värme! (Och panikartad flygplansdöd.)

Jobb i eftermiddag, fortsatt stökande och sedan lite kvällsplugg. Välkommen till mitt liv den närmaste tiden!

Att vakna till snö.

Att vakna till ett landskap klätt i vitt på påskafton 2012 är ingen höjdare. Särskilt inte med tanke på att jag igår ställde ut mina nyinköpta uteblommor och kryddor på balkongen. Aprilväder, tror jag bestämt. Som aprilbarnen. Som jag, mamma och Leon. Dramaqueens. Aprilväder, aprilbarn.

Fyra flyttlådor är allt som står kvar inne i extrarummet, redo att packas upp. Sen återstår bara all miljoners plock, iordningfixande och omflyttning. Sen jäklar. Och förutom plock bjuder dagen på påskmys hos Fisen. Och lite plugg.

Att göra i påsk:

- Leva.
- Njuta.
- Äta.
- Baka.
- Plugga.
- Laga mat.
- Packa upp & städa.
- Läsa.
- Skicka ut inbjudningskort.
- Träna.
- Pussas.

Jag inledde påskhelgen med att efter jobbet lägga mig för en kort tuppis och vaknade tre timmar senare med sprängande huvudvärk. Nu ska jag laga biffgryta och sno åt mig några av solens sista strålar på en runda i das woods. Härliga helg!


Glad Påsk! ♥

En tid av kaos men också lycka som när du minst anar det drar undan mattan under fötterna på dig och du tänker att du kommit så långt att du nästan nästan inte bryr dig längre.

Jag kan dina trappor
Alla dörrar, alla lås
Dina lådor utan handtag
Varje språng

Och när du vaknar om en stund
ska du höra lövsångaren sjunga
i stora trädet utanför
Kom ut dit och lev innan du dör

Du har vädjat
Du har mörkat
Du har tuktat din rabatt
Du har tömt dina fickor för att slippa spö
Du har växlat med dig själv i rubel
för att sitta ner vid bordet

Men inte fan hjälpte det
Du trampar bara ännu djupare 

Det du räds drar du till dig
och det du jagar glider undan
Det du vill äga kommer en dag att äga dig
Och du kan kämpa ett helt liv utan att vinna en enda seger

(Du vet, de blodigaste krigen är alltid inbördeskrigen)
 

Jag har hört dina rop
och lagt svaren i ditt hjärta
Jag hör kranen inom dig
droppa oro och förtvivlan
Men också sången utanför

Kom ut dit och lev innan du dör

Kom ut dit och lev innan du dör

Kom ut dit och lev

Att plugga genom nätterna och tävla med tiden innan deadline för en stor inlämning med bara kaffet och natten som sällskap och veta att det här, det här kommer jag på något vis att sakna.

Så är det.
Det är sådana här stunder som jag slås av tanken att jag snart faktiskt inte längre kan titulera mig student. Snart kommer dessa pluggnätter, tentaångest, uppsatskompletteringar inte existera mer. Det kommer bli gudaskönt.

Men som ikväll, när doften från kaffebryggaren blandas med doften från de nyvattnade tulpanerna, när ljusen brinner lite varstans och när natten närmar sig utanför fönstren trots att man inte hunnit dit man tänkt, kanske inte ens på långa vägar. När man krigar mot tangenterna, vänder och vrider på formuleringar, svär över kontexter för invecklade att förstå för en 22-årig radioreporter. När klockan hinner bli midnatt och mer och man ensam med natten kokar än mer kaffe och kanske brer en macka för att få energi att sitta lite till. När verkligheten hinner ikapp och man inser att det kommer bli en lång natt och man ser nästan lite fram emot det för att man jobbar bäst under press och det är lite spännande med sitta-uppe-hela-natten-projekt. När man är ensam med natten och ett Word-dokument. Sambon, familjen, grannarna, hela staden sovandes. Sådana nätter. Kommer jag sakna.


Ledig måndag

Jag har varit ledig sedan i torsdags och det känns som påsklov. Jag har haft en härlig ledigmåndag med fortsatt packande, lunch på stan med fina Hanna (med efterföljande Solhaga-tripp, Eko-utflykt och hemmakaffe), en snabbtitt hos finaste syskonbarnen och sen kvällsplock och telefonsamtal med min fina man. Saknar honom fantastiskt mycket redan... Min prins! ♥

Imorgon är det dags för jobb igen med mina goa kollegor! Den här veckan kommer bli kämpig med långa jobbedagar, uppsatsskrivande och lägenhetsröj. Meeen. Allt löser sig. På måndag är det jag som sätter mig i soffan med ett glas vin och vägrar resa mig igen. Mihi.

Solsöndag

Älskar vädret! Jag kommer att skolka litet från packandet idag och spendera en stor del av eftermiddagen ute i solen med en kanna kaffe och en bok! (Det hade jag inte heller trott på...)
Milda vindar och klarblå himmel... Lovely! Ikväll blir det bokcirkel och jag är långledig tills på tisdag - beställer härmed sol till imorgon också.

Och ja! Vi såg John Carter på bio igår! Hade ungefär noll förväntningar, men den var riktigt bra. Och nu är jag lite småkär i huvudrollsinnehavaren. Mysigt med riktiga äventyrsfilmer en sen lördag i Kristianstad... ♥
 

 

Vuxenpoäng

Om någon för några år sedan sagt till mig att "en dag kommer du spendera en fredagskväll på en dyr restaurang, drickandes rödvin och bli lycklig över den höga kötthalten i chorizon, och sedan kommer du gå hem och lägga dig utan att festa halva natten för att på lördagen ställa klockan och gå upp tidigt - helt frivilligt - för att gå på loppis och hinna rensa i förrådet innan det blir mörkt" - då hade jag nog garvat ihjäl mig. Jag hade nog börjat fnissa redan när de sagt "en dag är det du som skjutsar till sambo sedan 4 år tillbaka till tåget när han ska till flygplatsen". Och när de sagt "en dag kommer du spendera en hel söndagsförmiddag åt att designa och beställa personliga inbjudningskort till din examensfest".

Det finns mycket jag inte riktigt hade trott på. Tiden läker.

Freitaaaa

Fredag och jag är lider av ledig-på-en-vardag-nipprighet. I vanlig ordning, alltså!
Snart kommer fina Jenny ner till mig för en heldag, vi ska gå på stan, fika massor och avsluta dagen med bowling och käka gottit på bästa Bar-b-ko ikväll. Nomnomnom!

Och jag ska inte handla. Så mycket.

RSS 2.0