Att plugga genom nätterna och tävla med tiden innan deadline för en stor inlämning med bara kaffet och natten som sällskap och veta att det här, det här kommer jag på något vis att sakna.

Så är det.
Det är sådana här stunder som jag slås av tanken att jag snart faktiskt inte längre kan titulera mig student. Snart kommer dessa pluggnätter, tentaångest, uppsatskompletteringar inte existera mer. Det kommer bli gudaskönt.

Men som ikväll, när doften från kaffebryggaren blandas med doften från de nyvattnade tulpanerna, när ljusen brinner lite varstans och när natten närmar sig utanför fönstren trots att man inte hunnit dit man tänkt, kanske inte ens på långa vägar. När man krigar mot tangenterna, vänder och vrider på formuleringar, svär över kontexter för invecklade att förstå för en 22-årig radioreporter. När klockan hinner bli midnatt och mer och man ensam med natten kokar än mer kaffe och kanske brer en macka för att få energi att sitta lite till. När verkligheten hinner ikapp och man inser att det kommer bli en lång natt och man ser nästan lite fram emot det för att man jobbar bäst under press och det är lite spännande med sitta-uppe-hela-natten-projekt. När man är ensam med natten och ett Word-dokument. Sambon, familjen, grannarna, hela staden sovandes. Sådana nätter. Kommer jag sakna.


Kommentarer

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:
RSS 2.0