Måndag igen, och jag undrar mest vart tiden tar vägen. Jag vill hitta den, spara den till min, rulla ihop den till en boll och trycka ner den i en gammal urdiskad marmeladburk med aluminiumlock, stänga snabbt så den inte flyr.

Veckan har spenderats på min härliga praktikplats, allt känns toppen och jag har lärt mig mer om socionomyrket på dessa få dagarna än under hela min utbildning. Hösten kommer knappt hinna flämta förbi...
I fredags gick tåget mot Skillingaryd 05.30 på morgon, jag kånkade med kudden och storväskan och mötte upp fina Therese med racerbilen mitt i de vackra Smålandsskogarna. Under vägen hann vi fly från polisen inte mindre än tre gånger (jag körde), stoppa upp halva Stockholm på en parkeringsplats i desperat letande efter tampong i baksätet (jag körde), backa i McDriven - twice - (jag körde) och även bränna förbi de värsta Stockholmsköerna i trängande behov av att finna en toalett genom att ta bussfilen. Ja, det var jag som körde. Men det var inte jag som vände på motorvägen utanför Uppsala, det var det ICKE. Kommer sakna våra galna bilfärder genom halva Sverige (och andra halvan genom att köra vilse i den första.)

Helgen har varit tung och krävt mycket energi. I lördags satt vi ute och grillade under stjärnklar himmel i starkt månljus och pratade missbruk och sjöälvor innan läggdags - så märklig känsla att jag snart ska behöva ta farväl av dessa människor som jag kommit att tycka så mycket om.

Det var hur som haver såå skönt att efter 7 1/2 timmes resväg i 4 olika fordon äntligen få komma hem igårkväll, pussa lite på M och störta halvt medvetslös i säng. Idag har jag tagit ledigt från kontoret och ämnar bara vara. Och kanske städa och tvätta och baka bröd också. Frosta av frysen. Handla.

Många tankar såhär efter näst sista utbildningshelgen, givande som tagande. Om en månad är jag utbildad coach!