Hela förra veckan gick i 498km/h - ren kaos avlöste absolut panik och vice versa. I onsdags slog jag upp mina blå med den plötsliga insikten att
1) jag har tenta om en vecka, vilket leder till att
2) jag har en annan tenta om en vecka och en dag.

Samtidigt brummade livståget obarmhärtigt vidare, och som vanligt när det börjar bli stressigt på Lasarettsboulevarden - så växer dammråttorna. Säkert tecken. Jag och M har sprungit om varandra här hemma hela veckan, innan vi har hattat vidare på nya upptåg på skilda håll. Självklart avmagnetiserades också mitt VISA ungefär samtidigt som vi skulle ut och slå klackarna i taket i lördags - varför göra det lätt för sig liksom?

Alltså. Jag har alltså inget kontokort, inga pengar, mitt livs första omtenta på torsdag, en ordinarie psykologitenta på fredag och en jäkla massa kvar att plugga in. Samt en skitig lägenhet som skulle behövt en rejäl sanering.

Här har jag ett val.
Jag kan välja att se det realistiskt, hela den här situationen: att det kommer bli en tuff vecka med många vakna nätter och en massa kannor kaffe. Ingen kontakt med omvärlden och en galen stress. Jag kan välja att stänga av mobilen, stänga in mig i kaoset och leva på hämtmat en vecka. Bankandes in kunskap.

Eller.

Eller så väljer jag lugn och positivitet. Väljer att hitta guldkorn i pluggstressen som tankar på energin som behövs för resten. Prioriteringar. En lyxig lunch, kanske. Utslagna tulpaner i en vacker skål. En långpromenad i kylan. En sval dusch innan läggdags. Diska med farfar. Ett hårt pass på gymmet.

Allt går att välja. Vardagen är full av guldkorn.

(Och vips! Så vart lägenheten städad, kvällens blivande middag på tining och optimismen maxad.)

Det här grejar jag.