Those were the best days of my life.

Ååh, vad fint vi hade det i lördags på vår lilla helkvällsgymnasiereunion! Blir helt gråtmild när jag tänker på att det här är människorna jag delade några av de vackraste åren tillsammans med och fortfarande kan jag bli ledsen över faktumet att nej, vi kommer aldrig mer ha multimedia med tråk-Caesar eller skolka från mediekunskapen med Tord tillsammans, för det är över. Snyft.

Men tiden går, människor förändras. Jag är sjukt lycklig över att vi håller kontakten någorlunda och flaggar för att göra en seriös tradition av vårt maj-infirande-av-sommaren som vi gjort varje år nu sen första året på MP.
Tills vi dör, typ.
Är det okej?

                              

Kommentarer

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:
RSS 2.0