Och det är under ett sådant panikstressögonblick; när man ful och tjock vräker ut sig i soffan, stinkandes fisk sen jobbet uppblandat med lite svett från städningen, när fotsvetten står som ett moln runtomkring en. När man sitter mitt i ett hav av skräp i den lägenheten vars städning man liksom åsidosatt ett tag, när man goffar i sig snabbmat direkt ur papperspåsen, när man är sur och kräng och jävlig, osminkad och med håret fullt av damm.
Det är då man inte vill höra "Du är så fin" från bästaste sambon.
Men det kanske är då man behöver det som bäst.