Mikaela tänkte att hon skulle ut och gå.
Det tyckte inte solen, som var stor och stygg och varm. (Dock himskans vacker, må tilläggas.)
Därför fick Mikaela för sig att hon skulle gå i skogen, där det var svalt och skönt. (Och fullt av hungriga mygg.)
Hon gick och gick och gick.
Hon följde stig efter stig efter stig. Vart var hon nu tros? Hammar, Egna Hem, Österäng? Sundsvall?
"Det var kanske rätt dumt att lämna mobilen hemma" tänkte Mikaela där hon gick. Men tillslut svängde stigen hemåt igen och Mikaela traskade glatt tillbaka, intensivt mimandes till Bon Jovi som dundrade i hörlurarna. Man måste ju hinna hem till The Mentalist, liksom.